I fredags bestämde jag och Alexandra oss för att spendera kvällen på Boscolos takterrass - ett mycket bra beslut om ni frågar mig - utsikten därifrån är nämligen helt otroligt. Man får se Duomo di Milano från en vinkel som är få förunnat. Katedralen tornar upp sig som en guldig bjässe i mörkret. Svårt att fånga på bild, men fantastiskt att uppleva. På fredagar spelar Lorenzo, vår kompis från Patuscino, på Boscolo. Man kan säga att det är lite annorlunda melodier han spelar på sitt piano på dessa två olika platser. Medan han på Patuscino lockar de riktiga milanesi (och en och annan tyska och svenska) med italienska kult-låtar som alla vill vråla till, så spelar han mest internationella, lugna, romantiska och melankoliska låtar på Boscolo - allt för att göra amerikanerna som bor på hotellet nöjda. Men det passade atmosfären perfekt. Lorenzo slutade spela runt 23, och frågade då om jag och Alex ville hålla honom sällskap när han åt sin (väldigt sena) middag. Såklart! Kul att för en gångs skulle få prata med honom och inte bara stå och sjunga italienska låtar framför honom. Bra kväll.
Vackert. Värsta frågan vi fick när vi satt där på terrassen kom från fyra medelålders amerikaner. "Do you know what church that is?" Men alltså. Om man kommer på besök till Milano så finns det EN sak som man MÅSTE se. Det är il Duomo - hur kan man ha rest över hela Atlanten utan att ha koll på det? Ignoransen är total.
I lördags spenderade jag större delen av dagen i parken, på en filt, med min bok och podcaster. Invigning för parkhäng i Milano för i år. Riktigt härligt. Jag passar på nu, när temperaturerna är perfekta mellan 25-28 grader. Om någon månad eller så kommer det bli riktigt klibbigt att hänga i parkerna...
Det bästa med sommaren i Italien är att man kan njuta av en Limonata på balkongen.
På kvällen mötte jag upp Vincent och Maria - och senare också Alexandra - i trädgården framför Villa Reale. Hela helgen har det varit Piano City Milano, ett event som har fyllt staden med pianomusik. Pianister har spelat på spårvagnar, i båtar, de har öppnat upp sina hem och hemliga innergårdar. Man har kunnat lyssna på pianomusik från soluppgång till solnedgång. Kul event, och vi bestämde att huvudscenen vid Villa Reale kunde passa oss. Det var så mycket folk där, italienare älskar sina event. Tog dåligt med bilder, men här kommer två i alla fall.
I söndags hängde jag återigen i parken, sedan blev det gymmet för att avsluta helgen. Helt klart en helg som är värd att upprepas. Och det verkar inte som att det ska bli så svårt. Igår fick vädret i och för sig en knäpp, och det regnade och åskade och var allmänt trist (det snöade till och med 20 cm i Monterosa). Men idag är värmen och den klarblå himmlen tillbaka, så vi hoppas att det håller i sig till helgen.
Fina bilder :)