Träning ute i det gröna!

Publicerat i: Milano, Träning/Hälsa PT, TRX, gym, milano, muskler, personlig tränare, pt-pass, träna i milano, träning, träningskläder, träningsverk, utomhusträning
I onsdags mötte jag upp Fabrizio i Giardini Pubblici efter jobbet för ett PT-pass ute i det gröna. Alltså. Hade jag tränat med Fabri tre gånger i veckan hade jag varit i min livs form efter en månad. Typ. Jag vet det, för idag kan jag inte ta ett steg utan att det gör ont någonstans i kroppen. Välkommen träningsvärken från platsen Gud glömde! Aj, aj, aj. Men också yes, yes, yes. Jag älskar egentligen träningsvärk! Jag älskar det faktum att jag har aktiverat muskler jag annars inte brukar använda mig av i mina träningspass. Underbart! Och så var det väldigt kul att träffa Fabri igen. Världens bästa Coach, och en superfin vän! 
 
 
 
 
Kommentera 1

Amalfi: den italienska drömmen

Publicerat i: Milano amalfi, amalfikusten, atrani, b&b, bad, baddräkt, bella italia, italien, klänningar, matresa, medelhavet, ravello, semester, sol, solstol, solsäng, sommar i italien, sommarlov, sommarsemester
Ni som följer mig på Instagram har redan sett en hel del bilder från Amalfi - jag är ledsen att jag har bombarderat ert flöde med massa uppdateringar, men det är så fantastiskt vackert därnere att det är omöjligt att låta bli! Södra Italien är en hela annan värld i jämförelse med norra Italien (och för inte tala om norra Europa). Vyerna är helt fantastiska, havet är varmt, maten är god och människorna är så otroligt vänliga. Det är den här sidan av Italien som vi utlänningar blir förälskade i, och helt ärligt är det få platser i världen kan mäta sig med detta paradis. Bella, bella Italia!
 
Jag, Nora och Hanne bodde på Torre dello Ziro, ett Bed&Breakfast mitt emellan Amalfi och Ravello. Det var så fint där och det är det perfekta boendet för alla som söker lugnet. Lella, signoran som äger stället, var så sympatisk och hjälpsam, och har ett öga för inredning och detaljer. Rummen var superfräscha och frukosten som intogs under vinrankor på terrassen var till största delen hemmalagad. Vilken dröm! Närmsta strand låg i Atrani, en grannby till Amalfi och dit kunde man ta sig på en liten stig som var kantad av apelsinträd, citronträd, fikonträd, tomater, drakfrukter, björnbär och oliver. Nästan overkligt vackert. Stigen var brant, och tillbakavägen var tuff att traska i värmen, men å andra sidan kunde vi behöva lite motion eftersom allt vi gjorde om dagarna var att ligga still i en solsäng på stranden. Kvällarna spenderades i Amalfi, Ravello eller på terrassen med medköpt prosciutto, ost och prosecco. En dag valde vi stranden i Amalfi istället för den i Atrani och där träffade jag Pasquale, solstolsuthyraren som jag pratade hängde med under dagarna för fyra år sedan då jag var på ensamsemster i Amalfi. Alla dessa personer från mitt förflutna som alltid kommer tillbaka på ett eller annat vis... det är fint att veta att de fortfarande finns kvar trots att åren passerar.
 
Jag förstår varför man blir förälskad i Amalfi. Vilken lycka att alltid få vakna upp där.
 
Jag är världens sämsta packerska. Seriöst. Jag behöver gå en kurs.
 
Alla som vill vakna till denna frukosten, händerna i luften nu!
 
Stigen ner till stranden...
 
...och Nora som stannar och tittar på utsikten.
 
Första kvällen traskade vi samma stig för att äta middag i Amalfi.
 
Nora tittade på utsikten igen. Man får liksom aldrig nog.
 
På väg till Amalfi passerade vi Atrani, som nästan var ännu vackrare i kvällsljus.
 
Och så alla de där yachterna som ständigt var närvarande. Någon gång i livet ska jag också semestra på en yacht!
 
Hela Amalfi karakteriseras av deras citronodlingar. Citronerna därifrån anses vara de smakrikaste i världen, och det är också här man producerar den godaste Limoncellon.
 
Efter två dagar mötte Hanne upp oss.
 
Vi bestämde oss för att äta middag i Ravello den kvällen och började traska uppför berget. Tillslut stannade en gammal man och gav oss skjuts. Thank God!
 
Ravello bjöd på vidunderliga vyer. Och då blir man såhär glad.
 
Vi inspekterade den lilla byn innan vi åt middag.
 
Och tog foto framför Duomo.
 
Och självklart ville vi ha ett foto på oss alla också!
 
Nästa dag upprepades nästan som ett mantra. Strand strand strand strand.
 
Jag sysselsatte mig med denna boken i solstolen. Rekommenderas varmt. En supermysig berättelse om livet kort och gott.
 
På kvällen intog vi maten på terrasen där hemma. Kvällen bjöd på småplock och massa prat.
 
Näst sista dagen plockade jag fram min baddräkt som jag köpte mer eller mindre för denna resan. Så nöjd med den...
 
...så pass nöjd att det krävdes lite modellande på stranden!
 
En gruppbild är obligatorisk såklart!
 
Sista dagen lämnade Nora och Hanne mig tidigt för att flyga hem till Stockholm. Mitt tåg till Milano gick inte förrän på eftermiddagen så jag tog mig ner till stranden en sista gång - och passade på att fota min väg ner.
 
Det lilla torget i Atrani i morgonljus.
 
Och den lilla kyrkan.
 
För att komma till stranden från toget går man igenom en liten tunnel och där på andra sidan väntar Paradiset.
 
Vilken semester! Jag kommer att återvända. Massor med gånger om jag får bestämma (och det får jag ju, heja).
Kommentera 2

Idag firar jag och Milano tre år!

Publicerat i: Milano italien, italienblogg, kärlek, livet, livstips, milano, motto, råd, semester, självhjälp, skratt, tips, utlandssvensk, vänskap, våga leva
Jag veeet, dålig uppdatering på den senaste tiden, men jag har varit på s.e.m.e.s.t.e.r. och fokus har legat på att njuta av solen, äta god mat, dricka gott vin och inse hur underbart fin vår värld kan vara. Det svåraste beslutet har varit att välja bikini, och den jobbigaste prövningen har varit att traska uppför berget på väg hem från stranden varje dag. Men när det är på det viset inser man hur bra man faktiskt har det. Det kommer att komma ett inlägg med alla bilder från Amalfi, Atrani och Ravello, men först till något viktigare...
 
Idag firar nämligen jag och Milano tre år tillsammans! Tre år. Vem kunde tänka sig det när jag packade mina väskor den 23 augusti 2012? Sex månader har blivit tre år. Jag är samma person nu som då, men med betydligt fler erfarenheter, livskriser, skratt, upplevelser, kärlekskriser och nya vänskaper i bagaget. Italien var min dröm, jag följde den och vaknade upp i en verklighet som jag kanske inte hade förväntat mig. Drömmen har inte alltid varit som jag tänkt mig men jag är så otroligt tacksam för dessa år. Jag vet inte hur länge till jag stannar, kanske en månad, kanske ett år, kanske en livstid, oavsett vad kan jag säga att jag vågade och det är det viktigaste för mig.
 
Mitt tips till er som vill följa era drömmar
 
Gör det innan du är redo - för faktum är att vi aldrig kommer att vara redo! Vi kommer aldrig veta vad som väntar runt nästa hörn, och hur vi kommer att reagera på det. Livet är osägbart och det enda sättet att ta sig igenom det är med ett öppet sinne. Någon kanske skulle kalla mig oansvarig som inte planerar framtiden, men själv vet jag att det är precis det som fört mig in på nya vägar och gett mig erfarenheter jag aldrig skulle vilja vara utan. Våga hoppa. Våga hoppas.
 
Tre år sedan. Något blondare. Lika okapabel till att packa lätt.
Kommentera 0
Visa fler inlägg