När jag var liten och gick på gymnastiet umgicks jag mycket med min goda vän Ulrika aka Ullis. På en julfest på Tivoli, i 2:an om jag inte minns fel, spelades Lena Ph:s Ont det gör ont och jag och Ullis gick in i någon sorts trans. Vi letade upp varenda påle som fanns på Tivoli och härmade varenda röresle Lena Ph gjorde med sitt mikrofonstativ. Efter den kvällen var Ont det gör ont min och Ullis signummelodi. Jag har inte pratat många ord med Ullis sedan studenten 2006, men förra lördagen spelades vår låt på Utposten och jag kände ett inre tvång att höra av mig till min gamla vän. And so I did. Så mitt i natten fick hon ett sms med en låttext och efter ett tag fick jag svar: Du är för jäkla skön Louise. Hahaha. Och nej, jag tycker inte du är konstig. Haha. Puss.

Det är liksom så vi jobbar, Ullis och jag!
 

Kommentera 0

Vi drar till Ystad!

Publicerat i: Louise

Större delen av gårdagen spenderades i Ystad. Jag, Alexandra, Emma och Johanna körde nämligen till sydligare breddgrader för att besöka Carolina Gynnings konstutställning som hon hade på Ystad Saltsjöbad tillsammans med sin mamma Agneta. Bilfärden ner gick i Melodifestivalens teckan, till allas belåtenhet utom Johannas. Haha. Själva utställningen var kanon. Coola tavlor, mycket färg. Men vi var nog alla överens om att vem som helst hade kunnat göra en sådan tavla. Dock behöver man skapa sig ett namn för att kunna sätta priser som 44.000. Men vi tyckte om utställningen och ännu bättra blev det när Miss Gynning dök upp herself. Hon är snygg. Och skånsk. Tack tjejer för en mysig dag!











Kommentera 0
På söndagen tog jag och Alison bilen till Westfields shoppingmall. På väg dit körde vi genom mysiga parker där folk var ute och motionerade. Britternas favorit work-out måste vara cykling. Alla Cyklar! Jag tycker aldrig man ser en motionscyklist på gatorna här hemma, men i England kryllar det fasen av dem. Vi åkte också över Themsen just när det pågick det prestigefyllda båt-racet mellan Oxford och Cambridge Universities. Otroligt mycket folk. Kul att uppleva, hade dock varit roligare om vi faktiskt hade stannat till där också!

Westfield är i alla fall ett gigantiskt ställe som rymmer alla affärer man kan tänka sig. Så där spenderade vi hela dagen utan några problem. Två minuter innan stängning lämnade vi och åkte hem till Alisons vänner Gene och Richard. De bjöd på söndagsmiddag sen gick vi alla till den lokala pubben och deltog i ett quiz. Typiskt engelskt. Jag bidrog dock inte med några svar då det handlade om rugby och engelska floder. Sånt som jag har noll koll på med andra ord. Men vi hade mysigt, trots att vi kom sist. Haha!

På måndagen var det dags för Alison att jobba. Så jag tog själv tåget in till London och gjorde Oxford Street och Regent Street fram och tillbaka. Mycket bra shopping! Favoritområdet var ändå Caranby Street. Så mysigt. Satte mig på mitt älskade Starbucks och åt lunch. Och hamnade på ett annat Starbucks och drack eftermiddagskaffe några timmar senare. Mumma! Tillbaka till Twickenhamn på kvällen och jag var helt slut. Varken jag eller Alison orkade laga mat så vi beställde hem från ett Kinaställe. Åh vad gott. Asiatisk mat är nog min favorit!

Tisdagen var det dags att åka hem. Sa hej då till Alison innan hon stack till jobbet. Sen packade jag väskorna och satte mig på tåget in mot London. Väl där låste jag in väskorna och begav mig ut på en sista tur på stan. Hamnade på Abercrombie & Fitch där jag kan spendera åtskilliga timmar. Testosteron och After Shave i en härlig kombination. I Like! Efter denna tur tog jag tåget till Gatwick där jag checkade in och till slut lyfte mot Köpenhamn. Det bästa med Gatwick är att de har kommit på den underbara idén att placera Ben&Jerry-glassmaskiner vid varje gate. Självklart kunde inte jag hålla mig borta så jag satt glatt ock käkade glass på flyget hem. Varför har inte Kastrup kommit på denna underbara idé?

Finally. Home sweet home! Jag åker gärna tillbaka snaaart igen!











Kommentera 0
Visa fler inlägg