Har precis kommit hem från en helkväll tillsammans med Eric och Maria. För ungefär sju månader sedan fick jag en biljett till Björn Gustafssons show i födelsedagspresent och ikväll var det alltså dags. Tillsammans med Björn upptädde Özz, Soran och Måns. Och det var sååå kul. Jag hade faktiskt kramp i käkarna ett tag. Man sitter liksom på helspänn. Även om det inte är kul just i ett ögonblick så ler man ändå, för man vet att det snart blir kul. Därav krampen. Björn var såklart bra, men den som överraskade mest var Måns. Jag har aldrig varit ett stort fan av honom, men han överträffade förväntningarna. Özz var lagom grov och Soran var blyg men kul! Jag gillar Soran, han är så fel att han blir rätt.

Efter showen, åkte vi till Lilla Torg och satte oss för att äta. Utomhus, under många värmefläktar och filtar. Det var riktigt mysigt. Och god mat! Thailändskt blev det.

Allt som allt en superbra födelsedagspresent, som var väl värd att vänta på! Tack Eric och Maria!

Kommentera 0

Lev nu!

Publicerat i: Louise
Igår när jag och Alexandra var på väg hem från Helsinborg hade det skett en olycka på norra infarten till Landskrona. En bil hade voltat och låg upp och ner i diket. Runtomkring bilden stod, utan överdrift, säkert tio bildar från brandkår, polis och sjukhus. Det såg hemskt ut. Jag fick lite panik då jag inte såg vad för sorts bil det var och rigde direkt Eric för att kolla var han var. Han undrade varför jag ringde och när jag berättade var hans svar: Jaha, det var inte du som körde för fort då? (Ni som inte förstår denna kommentar, ber jag läsa två inlägg ner). Anyway, det var alltså tacken för att man visade lite omtanke. Ska kommas ihåg!

Vi fick såklart fortsätta till södra infarten och på vägen i bilen sa Alexandra något mycket tänkvärt. Tänk Louise, där i den bilen finns en person som kanske är död, och här sitter vi och fortsätter vårt liv precis som vanligt. Ja, tänk på hur många personer runt om i världen som drabbas av fysiska och mentala olyckor utan att dess medmänniskor vet om det eller gör något åt det.

Livet och döden går verkligen inte att förutspå.

Innan jag slutar kan jag dock meddela att personen i bilden fördes till Lunds Universitetssjukhus med lindriga skador enligt hd.se. Det kan han eller hon nog tacka sin räddande ängel för.
Kommentera 0
Nu har min goda vän Alexandra anmält min blogg till någon tävling så nu känner jag pressen. Nu måste det presteras och presenteras inlägg på denna blogg, annars kommer det aldrig leda någonstans.

Jag kan ju börja prata om svenskars favoritämne: Vädret. Nu är det riktigt kallt. Tror inte det har varit över 8 grader någongång idag. Så nu är det nästan bud på att ta fram tjocka vinterjackan. Känns inte helt okej att göra det när en del fortfarande går i t-shirt utomhus, men jag är hellre varm än följer andras exempel.

Idag har jag och Alex varit runt i Helsingborg, på Väla och i Landskrona och gjort en massa ärenden. Tänk vad mycket roligare saker blir att göra om man är två. Jag uppskattar i alla fall sådana stunder. Och så fick jag en anledning att hoppa över pluggandet av italienska trasitativa och intransitativa verb. Någon som vet? Nä, trodde inte det heller. Tror inte ens sådana verb finns i svenska språket.

Hemma i La fick jag äran att hjälpa Alexandra med storstädning av hennes lägenhet. Damsuga blev min uppgift. Fick ställa in det tänkta träningspasset efter det. Att damsuga 350 kvadrat tar fan på krafterna. Fast riktigt 350 kvadrat var det i och för sig inte, jag begränsade mig till nedervåningen!

Väl hemma i ensamheten (mamma och pappa åkte till Tyskland idag...yeees! Husert är mitt restan av veckan) rotade jag runt i pappas verktygslåda och hittade en hovtång och en hammare. Sen kände jag mig väldigt maskulin när jag fixade till hyllplanen i min CD/DVD-hylla. För att kompensera det flödande testosteronet (eller?) bestämde jag mig för att måla naglarna. Jag ska nu göra det för tredje gången då jag hela tiden sabbar lacket så fort det är målat. Hittar alltid på något jag måste använda händerna till. Men nu har jag satt på en film, så nu ska jag nog kunna sitta still.

Detta var en dag i mitt liv. Kul va? Jag känner att detta inlägg verkligen bäddar för intressepilar. men jag vet inte rikgit hur jag ska inrikta min blogg. Ska jag skriva om mitt liv varje dag, eller ska jag skriva bara de tillfällen jag verkligen känner för det?

Jaja, det får bli en senare frågeställning. Nu väntar film och nagellack på mig!
Ci sentiamo!
Kommentera 1
Visa fler inlägg