IKEA och Tacomiddag

Publicerat i: Milano
Gud vad dålig jag är på att blogga. Ingen anledning till det. Har bara massa annat att göra och fokusera på. Vad har hänt sedan sist? Jag kommer knappt ihåg. I torsdags var det i alla fall Thanksgiving och EF firade med American Day. Jag var special guest och hade en cooking show där jag bakade amerikansk pumpapaj med kunder och ambassadörer (alltså EFs före detta kunder). Det var verkligen jätteskoj. Dock inga bilder från eventet än, kanske kan be Federica om några, i så fall återkommer jag.
 
I lördags tog jag och Emelie en tur till IKEA. Vi var riktigt effektiva och jag lyckades komma hem med en flaska glögg, några galgar - och det bästa av allt, hyacinter och någon annan random grön växt. Jag är superdålig på blommor, men jag älskar hur mycket trevligare ett rum blir med dem. Topp med andra ord. På kvällen hade Vincent bjudit in ett gäng på Tacomiddag, det var inte igår det. Så gott. Supertrevlig kväll.
 
Igår var jag på ett event på Via Tortona, Cooking for art Milano. Olika matproducenter som ställde ut, och några kockar som lagade mat live. Trevligt, men inte top notch. Sedan tog jag en promenad i Navigli där det var loppmarknad som det alltid är sista söndagen i månaden. På kvällen kom Emelie över och hade med sig nybakade lussekatter. Lyx. Är det första advent så är det!
 
På väg hem från IKEA hittade Emelie en ny vän.
 
Hemma från IKEA tog jag förresten en promenad i solnedgången. Himla fint.
 
Jag lockade håret kvällen till ära i lördags.
 
Så här ser det ut i Navigli när det är loppmarknad.
 
Och så här ser jag ut. Älskar att ha lockigt hår.
Kommentera 1

1930 Speakeasy bar

Publicerat i: Milano 1930, 1930 Milano, drinkar, milano, speakeasy, uteliv
Har ni någonsin hört talas om en Speakeasy? Det är en sorts hemlig bar som etablerades i USA under 1920-talet när tillverkning, försäljning och transport av alkohol var olagligt. De levde vidare fram till 1933 när lagarna ändrades men även idag finns det en del kvar, mest för att det är lite retro och coolt. I Milano finns det en speakeasy bar som heter 1930 som är förklädd till en kinaaffär. Men faktum är att killen som står i kassan i "kinaaffären" egentligen är portier till 1930 som gömmer sig bakom dörrarna längst in i affären. Man får bara komma in på 1930 om man har ett medlemskort och har bokat bord i förväg. Man lämnar fram medlemskortet till portiern, han kontrollerar det med ultraviolett ljus, sedan knackar han på en liten lucka som leder in till bartenderna för att meddela att de ska komma ut och hämta sina gäster. Det är väldigt VIP:igt och man känner sig väldigt särkilt inbjuden, nästan som att man kommer hem till någons hem. Inne på baren andas det en annan era. Livemusik från en pianist sätter stämningen tillsammans med inredningen som består av olika soffgrupper, små sminkbord, och en och annan barstol. Drinklistan är inte en lista, utan en bok. Hit kommer du inte för att dricka en Mojito eller Cosmopolitan. Bartenderna är konstnärer som blandar och mixar de mest sensationella smakkombinationerna. Det är en sofistikerad bar, helt olik något annat ställer jag någonsin varit på. Adressen till stället är hemligt, man måste alltså känna någon som redan varit där för att hitta rätt och komma in.
 
Jag var där i fredags med Maria som har äran att äga ett medlemskort. Det var en så himla bra kväll! Innan vi hamnade på 1930 var vi på Gattò och åt napolitansk middag. Och så hade vi så himla bra samtal genom hela kvällen. Maria är guld värd och jag är så glad att jag träffat henne. Tänk att det aldrig är för sent att träffa vänner för livet. Så fint. 
 
 
 
Jag visste inte om jag fick ta bilder så alla bilder kommer från FlawlessMilano 
Kommentera 2

Uppdatering från sjukstugan!

Publicerat i: Milano höst, höst i milano, höstfärger, milano, parco del portello, powerwalk, runkeeper, words of wisdom
Den enda som just nu är bra med att bryta tummen och vara sjukskriven är att Milano bjuder på en helt magisk höst och jag inte är så pass dålig att jag måste stanna hemma. Det är ju tummen jag brutit, inte tån. Så jag tar långa promenader var varannan dag och Runkeeper meddelar titt som tätt att jag slår nya rekord i hur långt jag går om dagen, om veckan och om månaden (tydligen så har jag bara på en vecka gått längre än jag någonsin gjort under en hel månad). Ja, så ni ser. Jag passar på.
 
För att ni nu inte ska tro något annat, så kan jag meddela att jag bett både läkare och personalansvarig på mitt jobb att få komma tillbaka till kontoret, men en lång byråkratisk process som jag inte kommer gå in på, gör att jag inte bara kan gå tillbaka när jag känner för det. Det krävs certifikat och annat tjaffs, men jag jobbar på det och gör det bästa av situationen under tiden.
 
Mycket mer än så har jag inte att uppdatera. Det har varit en väldigt lugn helg. Efter operationen i fredags hade jag dödens natt. Alltså dödens. Jag hade så ont i min tumme att jag ville avlida. Men som med allt annat så gäller det bara att genomlida det västa, det blir ju alltid bättre. #wordsofwisdom
 
Och folk säger att Milano bara är grått...
 
Ser ni bilden längst ner till höger? Där ligger jag och solar i bara sporttoppen efter min promenad till Parco del Portello igår. SÅ varmt är det! Dryga 20 grader. Non è normale (det är inte normalt - tror jag har hört den frasen hundra gånger de senaste dagarna).
Kommentera 1
Visa fler inlägg