I år firades det nya året in på Ven. Ven är ön mellan Skåne och Danmark för er som inte har koll på skånsk geografi (eller astronomi för den delen, för det var nämligen på Ven som Tycho Brahe hade sitt observatorium). Ven är en riktigt sommarö, som Landskronabo är det standard att åka till Ven och cykla på tandemcyklar under de varma månaderna. Under mitt tjugofemåriga liv har jag faktiskt aldrig besökt ön på vintern. Fram tills nu. Vi var tolv vänner som hade hyrt ett hus mitt på ön. Tillsammans lagade vi mat, spelade kort, pratade skit och skålade in det nya året under natten som just passerat. Vid tolvslaget hade vi panoramautsikt över Helsingör där danskarna smällde raketer som om det inte fanns en morgondag. Väldigt vacker, sådär på avstånd - egentligen tycker jag inte om raketer. Natten blev fort tidig morgon, det blir lätt så när man har trevligt i varandras sällskap. Men då vi inte skulle ta båten tillbaka till fastlandet förrän klockan tre idag tog vi en lång sovmorgon innan vi startade det nya året med en brakfrukost och en traditionsenlig (tydligen?) äppelskiva för den goda hälsans skull. Nu är jag tillbaka i mitt gamla flickrum och tröttheten är rätt påtaglig. Det blir enkel kvällmat och film denna 1 januari 2013. Helt okej start för min del.
 

Tack Alex, Aedan, Sabina, Tom, Åsa, Mange, Ida, Jocke, Niklas, Maria och Sofia för ett fint firande!
 
Gott nytt år från mig till er.
 
Niklas och Maria stod för efterrätten. Vit chokladmousse. Basilikabladet som egentligen bara var till för dekorering visade sig vara ett ypperligt komplement till den vita chokladen.
 
Några raketer fick vi se också på nära håll.
 
Och fake-skumpa går precis lika bra att klinga in det nya året med som den äkta varan.
 
Så många fler bilder blev det inte från min sida denna gång. Men men, minnena lever säkert kvar ändå! Felice Nuovo Anno a Tutti!
Kommentera 3

Natale 2012.

Publicerat i: Louise barn, bebis, bror, familj, jul, julbord, mys
När man bor utomlands kommer och går julen så himla fort. Man hinner bara blinka innan hela firandet redan är över. Hela den där månadslånga uppladdningen som sker i Sverige går man miste om, men som tur är finns det många bloggar som sprider svensk julkänsla ända ner till Milano. Det är lite det jag stundtals har levt på. Likadant var det förra året då jag kom tillbaka från Florens bara två dagar innan jul. Helt plötsligt satt jag i en bil upp till kusinerna i Kungsbacka för att ett och ett halvt dygn senare ta tåget tillbaka till Skåne för hemvändarutgång med barndomsvännerna. Allt gick i ett. I år firades dock julen på skånsk mark och någon utgång på juldagen orkade inte kroppen med, därav har jag haft en väldigt lugn jul. Lugn och mysig med nära och kära, och massa god mat. Precis som jag önskade. Det bästa med denna jul var självfallet Tyra. Min älskade brorsdotter som är finast i världen. Det är så kul att kärleken till detta barn gör att jag inte vill spendera tiden på något annat vis än att titta på henne. Och att få henne att skratta sitt stora tandlösa leende kan få vem som helst att smälta. Underbara underbara underverk. 
 
I år firade vi jul hemma hos Eric och Maria. Här har ni värdinnan i egen hög person. Vacker som en tavla.
 
Dukat fint hade de också gjort.
 
Medan de andra grejade med prinskorvar, Janssons och köttbullar underhöll jag och Tyrisen varandra.
 
Köttbullar var det ja. Farmors är de bästa.
 
Farmor hugger i på julbordet. I år bidrog jag med Janssons, Broccoligratäng och fänkålssallad. Lite nymodigheter måste man ha. 
 
Omgång ett. Mamma låg hemma och var sjuk, faster och familj firar jul i Australien och farbror och Signe var på annat håll. Så vi var en liten skara runt bordet i år. Marias föräldrar bidrog dock med utökad julstämning.
 
Julstjärnan bidrog med stämning i det annars typiskt grå skånska julaftonsvädret.
 
Sen var det dags för julklappsöppning. Tyra är superexalterad som ni ser...
 
Eller nja. Eric var kanske mer superexalterad över Tyras presenter.
 
Jag hade med mig en stor korg med massa italienska delikatesser till Eric och Mary. Det går nog att få ihop en bra festmåltid av det.
 
Vår Tomte kom inte med julklapparna, däremot kom han och reciterade Viktor Rydbergs dikt Tomten. Det gör han alltid för vår familj, gör han det hos er andra också?
 
Min mamma är bäst tänker Tyra här.
 
Allt hemlagat julgodis skulle såklart även fram. Jag tror jag åt upp ungefär hälften av ovanstående. Mamma Mia.
 
När Tyra väl var vaken skulle vi även hinna med familjefotografering. Det gick sådär.
 

Gullefarmor och gullefarfar på hemgång. Tack för denna jul! <3
 
Vi andra mös vidare lite till.
 
Mysigast har man det dock hos mamma.
 
God fortsättning på er. Hoppas ni har haft fina juldagar tillsammans.
Kommentera 1
Japp. Baka skrev jag att jag ville göra, och baka är precis vad jag har gjort. Hela eftermiddagen igår spenderades i köket. Två satser saffransbiscotti, en mörk hallontryffel, en ljus citrontryffel, daim och rocky road betades av. Nu har vi plåtburkar, glasbuskar, gamla glasslådor, kylar, frysar, ja allt, fyllda med julgott. Det är bara att titta förbi och hjälpa oss att äta upp allt om och när ni har lust. Siete benvenuti!

Idag är det Lillejulafton. Ja, i Skåne i alla fall. Jag har fått bekräftat av mina Milanokollegor att det bara är vi skåningar som ser på Lillejulafton som en lika självklar dag i kalendern som Juldagen och Annandag jul. Märkligt att det har blivit uppdelat på det viset, men vi skåningar är ju lite speciella - på ett fantastiskt bra sätt. Lillejulafton firas i alla fall på olika sätt i alla skånska familjer - vi har till exempel som tradition att på kvällen den tjugotredje samlas och äta risgrynsgröt, nybakat bröd samt pepparkakor till efterrätt. Det är alltid mamma som fixar med det där, men idag mår mami dåligt så då får jag spendera ytterligare en eftermiddag i köket. Inte mig emot, någon gång måste ju även jag få ta tag i att koka julgröt om traditionen ska leva vidare även i framtiden. Så här står jag nu - och uppdaterar mellan brödbak och grötkok. Glad Lillejul på er! A dopo!

Några hekto choklad gick åt i går.

Pepparkaksbygge, knäckebrödsbak och allmänt pyssel föregick under tiden som tryffeln stelnade.

Saffransbiscottin blev gudomlig. Recept från Leila.

När man står och blandar alla ingredienser till Leilas Rocky Road inser man hur sjukt det receptet är... sexhundra gram choklad går åt om man följer receptet (jag nöjde mig dock med 450 gram).

Okej, vi erkänner. Att sätta ihop pepparkakshuset med brännt socker kräver tålamod, och det är inget familjen Laurenius är kända för att ha. Limpistolen är vår räddning. Så nu vet ni.
Kommentera 1
Visa fler inlägg