Som vissa av er vet så har jag lite problem med min ugn i lägenheten i Milano. Den fungerar helt enkelt inte. Eller, det kanske den gör, men jag har endast lyckats värma den till 60 grader, vilket alltså innebär att den är värdelös. Så föreställ er min lycka idag, då jag var ute på lunchpromenad, hamnade på bokavdelningen på La Rinacentre och hittade boken Semplicemente Crudo - en bok med massa recept och inspiration på mat som inte ska tillagas. Helt perfekt för mig. Massa olika versioner på tartarer, carpaccii, råsallader och spännande efterrätter. Det blir definitivt kvällslitteratur ikväll, jag är så himla sugen på att börja härja i köket igen, men efter ett halvår med mest sallader till lunch och middag har motivationen börjat tyna. Det får det bli ändring på. Nu!

 
Kommentera 1

Auguri Pam!

Publicerat i: Milano
Igår blev en sådan där magisk kväll som oplanerade kvällar många gånger kan bli. Vi började kvällen med att fira Pier Andrea (eller Pam som han kallas utav alla) som fyllde år. Pam har tidigare arbetat på Exportrådet och via mina kollegor har även jag träffat honom lite då och då. Vi åt födelsedagsmiddag på Casa Tua Osteria, en fantastiskt bra toskansk restaurang Porta Romanaområdet. Porta Romana är ett område jag inte har spenderat så mycket tid i, men det är supermysigt och fyllt med bra ställen att gå till visar det sig, så där ska jag börja hänga mer, helt klart. Vi beställde in massa mat som vi alla åt av. Antipasti, två olika primi (en pasta med magisk ragù och testaroli, ett mellanting av pasta och crêpes - så god), två olika secondo som bestod av lamm och potatis samt salsiccia och spenat och så avslutades allt med dolci, kaffe och limoncello. Ren skär magi. Med på middagen var Pams flickvän Leah från staterna, hennes vännina Louise, en 65-årig krutlady från London, Emelie, vår nya praktikant på Business Sweden, samt Oskar och hans kompis Jonathan som är och hälsar på från Malta. Det är så himla kul hur annorlunda konstellationerna av människor kan bli här. Helt plötsligt får jag träffa så många människor som jag aldrig skulle pratat med annars - och det blir mer eller mindre alltid roliga konversationer. Det är verkligen det fina med att bo i detta land. Sättet man umgås på.
 
Efter Casa Tua gick jag, Oskar, Emelie och Jonathan vidare till Armani Privè, den mest hypeade klubben i Milano. Jag har faktiskt inte varit där förrut så det var minsann på tiden. Bra ställe - men kanske lite överreklamerat. Gårdagens sällskap var å andra sidan mer än bra. Så jäkla gött gäng. Emelie är super, så himla trist att jag ska sluta nu när hon har börjat, men som tur är stannat jag ju i Milano så vi har massa tid på oss att träffas! Som nu tillexempel, för nu går jag ut och möter upp henne för lite shopping i det fina Milanovädret. Ciao ciao.
 
 
 
 
 
 
Kommentera 0
Idag tog jag ledigt på förmiddagen för att åka till Como och fixa med kontrakt. Jag vet inte om jag har nämt det i bloggen tidigare, men efter mitt internship på Business Sweden är över (vilket det är alldeles för snart) så har jag fått en ny tjänst på ett företag som heter QRP International, med huvudsäte i just Como. QRP är ett konsultbolag inom projektledning och management och de håller just nu på att expandera mot den svenska marknaden. De utlyste en tjänst, jag sökte, jag fick komma på intervju, och skötte mig så pass bra att jag fick tjänsten. Så om några veckor sker det alltså stora förändringar i vardagen här. Jag kommer att bo kvar i Milano där jag har mina vänner och min fina lägenhet. Dock innebär detta tyvärr att jag kommer sitta på ett tåg två timmar varje dag, men det får det vara värt. Det jag främst oroar mig över nu är hur jag ska lösa träningsbiten. Ja, jag borde kanske fokusera på viktigare saker som hur jag kommer att lösa mina nya arbetsuppgifter. Men. Träning är viktigt för mig. Basta. Anyway, där fick ni uppdateringar om mitt liv. Jag kommer alltså inte hem till Sverige på ett tag - mer tid för er att komma och hälsa på alltså! Kom, kom!
 
Tillbaka till idag. Jag åkte alltså till Como och tillsammans med Michelangelo på QRP gick vi till Centro per L'impiego för att fixa med mitt kontrakt. Väl där insåg jag att allt vi gjorde kunde vi ha gjort via email, och vad som kunde tagit 10 minuter tog 1,5 timme endast på grund av att killen vi hade möte med svarade i sin privata telefon fem gånger för att diskutera saker han tydligen tyckte var viktigare. Sådant gör mig lite irriterad. Ineffektiviteten i detta land är ibland skrattretande. Efter vi skakat hand och varit artiga mot varandra i en evighet sprang jag iväg till tåget, vilket jag missade med endast en minut. Här hade jag kunnat bli arg, frustrerad och rivit mitt hår. Men det är inte riktigt min stil. Acceptera och gå vidare. Idag var det dessutom väldigt lätt att acceptera det faktum att jag var tvungen att stanna i Como en timme extra. Solen strålade, så jag spenderade min timme med en promenad i ett vackert Como. Jag hittade dessutom en matmarknad att fördriva tiden på, och matmarknader gör mig alltid lite extra glad. Tågresen hem sedan spenderades med Filip och Fredriks nya podcast, så totalt sätt blev ju hela grejen helt okej ändå!
 
 
 
 
Kommentera 2
Visa fler inlägg