Det är lite märkligt att man i ett av de mest katolska länderna i Europa faktiskt arbetar på Långfredagen. Inte alla företag, men betydligt fler än hemma i Sverige, däribland QRP International. Så det blev ingen sovmorgon för min del imorse, istället fick jag studsa upp som vanligt när klockan ringde 05:52. Det kändes ändå helt okej idag eftersom jag har en resa hem till Sverige att se fram emot. Faktum är att jag alldeles strax ska stämpla ut för att bege mig till Malpensa Aeroporto.
 
Idag har dessutom varit en rolig dag på jobbet. Efter vårt månatliga Team Meeting bjöd chefen alla på Prosecco för att fira min och Justynas första införsäljning till den danska (jag) och Polska (Justyna) marknaden. Roligt att leverera och roligt att bli uppskattad för det. Jag kommer mer och mer in i arbetet här och tycker det är riktigt kul. Att få så mycket ansvar som jag fått med en gång sätter verkligen press på mig, men jag har insett att jag är en person som jobbar bättre mot deadlines. Dessutom har jag insett vikten av listor. Att skriva checklistor och kunna bocka av saker som jag får gjorda är bra både för strukturen, men också för den mentala biten. Man känner att man faktiskt får saker uträttade när man får strycka dem från listan. Förstår inte varför jag aldrig anammade detta koncept på Handels. Nåväl.
 
Sverige, jag är på väg!
 
Kommentera 0

Un'anno fa.

Publicerat i: Milano
Jag gick precis tillbaka i arkivet för att se vad jag gjorde den här dagen för ett år sedan. Och för två år sedan. Och för tre år sedan. Det är helt klart fördelen med att ha en blogg. Den hjälper minnet där minnet ofta sviker. Av en slump visade det sig att precis för ett år sedan, den 27 mars 2012, hade jag telefonintervju med Linda på (dåvarande) Exportrådet. Det roliga är att första gången Linda ringde för att intervjua mig så bad jag henne att ringa tillbaka för jag satt djupt nere i tentaplugget och kunde inte direkt koncentrera mig på något annat. Haha, vem gör så? Allt jag ville var att få den där praktikplatsen på Exportrådet i Milano. Då ber man väl inte personen i fråga att ringa tillbaka? Man samlar sig, biter ihop och tar samtalet. Nåväl, som tur var förstod Linda och ringde tillbaka. Det var alltså den 27 mars. Tänk vad mycket jag inte visste då, som jag vet idag. Är inte livet spännande så säg?
 
Jag fick ju den där praktikplatsen till slut. Och här ovan har ni de första fyra månaderna i Milano på en och samma gång.
Kommentera 1
På tåget hem idag fick jag världens sug efter pannkakor. Jag vet inte varför, de tillhör inte direkt normaliteten i mitt liv. Men kanske var det just därför detta sug drabbade mig. Eller mer troligt så var det för det faktum att det igår var Våffeldagen och alla sociala medier jag är medlem i var täckta med bilder på smarriga frasvåfflor. Eftersom jag inte har de rätta redskapen för att tillverka dessa i Milano gick min önskan om våfflor idag över till något mer uppnåeligt. Pannkakor. Nästan samma. Precis lika gott.
 
Jag har inga decilitermått eller andra mätredskap i mitt kök så jag kan inte delge er mitt recept. Jag gick på känsla. Mjöl, salt, mjölk, ägg, smör. Vad jag dock kan tipsa er om är att låta smeten stå och dra minst 20 minuter innan ni gräddar era pannisar. Det gör hela skillnaden mellan trasiga degklumpar och fina tunna pannkakor.
 
Vad jag också kan tipsa om är att toppa det färdiga resultatet med något annat än grädde, sylt och socker. Idag ville jag ha matiga pannkakor eftersom de var kvällens middag och inte kvällens efterrätt. Så jag grundade med lite Philadelphia, och toppade sedan med bresaola, ruccula, och hyvlad parmesan. Tillfredsställelse.
 
 
 
 
Kommentera 1
Visa fler inlägg