Louise Laurenius - february 2011

28feb

A small tribute to my music

Jag vet att det finns människor i min närhet som inte riktigt förstår sig på min musiksmak. Och jag förstår dem, för vad jag gillar för musik är otroligt varierande. Ena dagen kan jag lyssna sönder Giorgia, Zucchero och hela den italienska ligan för att nästa dag spela grymma remixer på repeat. På gymmet är beatet viktigast och regniga dagar ökar jag vemodet tillsammans med Enya. Rolling Stones och mr Springsteen får mig att själv vilja stå på världsscenerna och så har vi de där låtarna som betyder så mycket mer än alla noter och toner de består av. Musik är livet. Livet är musik.

Vad som dock är klart är att jag för länge sedan lämnade band som Backstreet Boys, Westlife och Spice Girls bakom mig. De lyssnade jag bara på i tonåren då musiken, för mig, inte var en symbol för identitet som den är nu. Därför är det ytterst intressant att jag nu lyssnar på nedanstående låt om och om igen. För är det inte väldigt mycket pojkband slash schlager över den? Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar, men jag kan inte sluta lyssna. Eh, eh, eh shine a light on her...