Jag vet att det finns människor i min närhet som inte riktigt förstår sig på min musiksmak. Och jag förstår dem, för vad jag gillar för musik är otroligt varierande. Ena dagen kan jag lyssna sönder Giorgia, Zucchero och hela den italienska ligan för att nästa dag spela grymma remixer på repeat. På gymmet är beatet viktigast och regniga dagar ökar jag vemodet tillsammans med Enya. Rolling Stones och mr Springsteen får mig att själv vilja stå på världsscenerna och så har vi de där låtarna som betyder så mycket mer än alla noter och toner de består av. Musik är livet. Livet är musik.

Vad som dock är klart är att jag för länge sedan lämnade band som Backstreet Boys, Westlife och Spice Girls bakom mig. De lyssnade jag bara på i tonåren då musiken, för mig, inte var en symbol för identitet som den är nu. Därför är det ytterst intressant att jag nu lyssnar på nedanstående låt om och om igen. För är det inte väldigt mycket pojkband slash schlager över den? Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar, men jag kan inte sluta lyssna. Eh, eh, eh shine a light on her...
 
Kommentera 0
Åh. Jag har verkligen börjat tycka att mina italienskalektioner är mer ett tvång än något kul. Jag älskar språket och tycker det är underbart att lyssna till. Men mina lärare är rätt tråkiga, kursplanen är oinspirerande och jag har inte tid att plöja verb som alla pensionärer i gruppen. Det känns liksom inte kul att behöva spendera tre kvällstimmar i veckan på Hummanisten. Då skulle jag egentligen hellre suttit tre timmar framför datorn och läst italienska nyheter eller tittat på italienska program. Jag tror det hade gett mig precis lika mycket. Förrutom 15 högskolepoäng då. Och det är väl egentligen därför jag går kvar, för att få de där poängen. Men jag får se hur länge jag står ut. Jag är rätt seg vad gäller visa saker och kan bita ihop och uthärda. Det kanske blir bättre. Positiva tankar, positiva tankar, positiva tankar...



Okej, jag kör en update. Efter kvällens lektion känns det redan mycket roligare. Min lärare, Maria, som själv är från Italien hade bjudit in två italienska Erasmusstudenter för att hjälpa till med våra gruppdialoger. Laura satt med i vår grupp och det var skitkul att prata med henne. Dels för att hon är i min ålder, dels för att hon inte kunde ett ord svenska och vi var tvugna att prestera. Jag gillar. Vad bra, nu känns det kul igen. Tänk vad saker och ting kan förändras fort...
Kommentera 0
Igår bjöd jag mina underbara älsklingar Cecilia och Eric på middag. Jag gjorde Coq au Vin och det blev så himla gott. Vin i mat kan verkligen rekommenderas. Som Cecilia uttryckte det det blir liksom en till dimension. Till grytan gjorde jag potatismos med timjan och så en sallad såklart. Till efterrätt serverade jag frukost. Jag gjorde nämligen min vanliga smoothie, men satte in den i frysen. Det blev som en hallonsorbet. Sen blandade jag ihop kesella med vanlijsocker och lite honung och severade det till. Rivet citronskal på toppen. Gotti-gotti. Kvällen avslutades med att även Toby tittade förbi och Eric blandade drinkar av allt han kunde hitta i min kyl. Det bev en väldigt god blandning, som dock har gjort mitt huvud aningens trött idag. Dagen idag ha rmed andra ord varit rätt seg hittills, men jag ska försöka ta tag i mig själv och sticka till gymmet lite senare. Får se om jag genomför det åtagandet.

 



Kommentera 1
Visa fler inlägg