Torta di zucca!

Publicerat i: Mat/Dryck, Milano citroncest, kärlek, pumpa, pumpapaj, pumpkin pie, stora frågor
Det är så himla roligt att baka till mina kollegor, för de äter och är glada. Den diet-hets som man ofta kan märka hemma finns inte på vårt kontor, och det tycker jag är extremt skönt. Sedan att det är jag som alltid har med mig sallad till lunch är en annan femma. Men mina sallader är inte del av någon diet. Jag äter sallad för att jag tycker det är så himla gott!
 
Nåväl. Igårkväll, då jag borde ha tvättat och städat inför mina föräldrars ankomst imorgon, ställde jag mig istället i köket och gjorde pumpapaj. Det är ju trots allt Thanksgiving och Halloween i helgen och det tyckte jag skulle firas. Därför tog jag för mig att göra något jag aldrig gjort förut, och resultatet blev en saftig pumpapaj. Eftersom jag nu har en matblogg dedikerad till att inspirera er med recept och idéer, så kan ni hitta receptet om ni går in på Citroncest. Håll till godo.
 
Mina kollegor gav mig lovord för min paj, och alla bad om receptet, så nu kommer det bakas pumpapaj i alla italienska hem. Kul! De ställde sig också frågande till hur jag fortfarande kan vara singel med tanke på vilket ypperligt hustrumaterial jag tydligen är med tankte på min matlagning. För vägen till en mans hjärta går ju via magen som det så fint heter. Jag ställer mig också den frågan titt som tätt. Det är bara det att det är lite svårt att briljera med sina kökskunskaper på gymmet eller på krogen. Jag får börja hänga mer i restaurangkök helt enkelt... 
 
Kommentera 1
"You will never be completely at home again, because part of your heart will always be elsewhere. That is the price you pay for the richness of loving and knowing people in more than one place."       - Miriam Adeney


Jag kom över detta citatet för några dagar sedan och det träffade mig rakt i hjärtat. Det beskriver min situation på ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra själv. På sätt och vis känns det skönt att läsa det med någon annans ord, för det betyder att jag inte är ensam. Samtidigt känns det så himla, himla sorgligt. Kommer jag aldrig någonsin hitta en plats där jag kommer stanna och känna mig som hemma? 

Det handlar inte om att jag inte älskar min hemstad, min familj och mina vänner som bor där – jag är väl medveten om att jag hade haft helt andra förutsättningar och kunskaper om jag inte varit född just där jag är född. Och jag är dem alla evigt tacksam för detta. Det handlar inte heller om att jag är girig och försöker fylla mitt liv med så många erfarenheter som möjligt, bara för sakens skull. Det handlar snarare om att det finns så mycket där ute att upptäcka. Och jag kan inte bara låta det vara.

Citatet ovan beskriver varför jag har denna ständiga, omättliga tomhet inom mig. Tomheten kommer från rikedomen att upptäcka. Hur paradoxalt det än må låta. Det är den där känslan av att älska en plats för mycket. Att ge för mycket av dig själv till någon som du måste lämna tidigare än du vill. Att tillåta dig själv att inte ha några hämningar – så att när tiden kommer för att flytta vidare, är allt du har kvar en skattgömma med minnen. Det är känslan om att gräset kan vara grönare på andra sidan staketet. Det är nyfikenheten på vad som väntar runt nästa knut...

Jag kommer antagligen aldrig bli hel igen, och jag måste nog bara lära mig att acceptera det. Jag är medveten om att det låter väldigt melodramatiskt, men livinsikter kräver sina stora ord. Däremot kommer strävan efter att bli hel, alltid att finnas kvar, och det är just det som gör att jag kommer att fortsätta att resa, leva och upptäcka. För trots att det var det som startade att gräva det där hålet som kallas tomhet, så är det också det som fyller igen hålet. Med kärlek, kunskaper och rikedomar.
Kommentera 4

Benvenuti al CITRONCEST

Publicerat i: Mat/Dryck, Milano blogg, citron, citroncest, matblogg, matinspiration, recept
Ni som följer mig, vet att jag trivs som bäst när jag får laga mat. När jag får äta mat. När jag får läsa om mat. Mat är min passion och mitt största intresse. Jag har sedan en lång tid tillbaka velat arbeta med mat, så fråga mig inte varför jag gick vägen och pluggade ekonomi istället. Det kändes väl tryggt och säkert. Men jag kan inte sitta här och rulla tummarna längre. Det är dags att börja ta steget mot vad jag verkligen vill göra. Jag börjar med små steg, sedan får vi se vart det bär. Den senaste veckan har jag därför gjort slag i saken och spenderat all min lediga tid med att knacka html-koder för att bygga upp en ny blogg. Och nu är den klar. Min alldeles egna matblogg. Jag har döpt bloggen till Citroncest för jag tycker det är den bästa smaksättaren som går att finna. Dessutom klingar namnet så fint. Citroncest. I min matblogg tänker jag bjuda på recept, restaurangtips, matfakta och en hel del inspiration från den italienska matkultur jag lever med varje dag. 
 
Jag hoppas ni vill följa med mig på matresan. Lägg till sidan bland era bokmärken så att ni inte glömmer att titta in med jämna mellanrum. Det kommer antagligen bli lite mindre mat här, men desto mer på Citroncest. Välkomna!
 
Klicka på bilden för att komma till http://citroncest.blogg.se
 
Just nu består Citroncest av en del nya recept - och en del favoriter från denna blogg. Ni får stå ut med lite gammalt tills det att jag hinner laga nytt...
Kommentera 3
Visa fler inlägg