Förrförra helgen hade jag inga planer och alla vänner var borta från Milano. Jag behövde i och för sig en lugn helg, men på söndagskvällen kliade det i fingrarna. Därför fick jag ett infall nu i fredags. Något var tvunget att hända till helgen. Jag öppnade då Italienkartan på Google Maps och zoomade ut från Milano för att se vilka städer och byar som fanns på relativt nära avstånd. Valet föll på Piacenza, en timme söder om Milano, i en ny region - Emilia Romana. Efter en snabb koll med Emelie var dagsutflykten bestämd.
 
Allt gick fel till en början. Tåget skulle gå klockan tolv men tjugo minuter innan avfärd när jag stod på Centrale och skulle köpa biljetter till mig och Emelie insåg jag att tåget inte alls avgick från Centrale, utan från en av Milanos andra fyra tågstationer. Pust. Helt omöjligt att hinna dit på 20 minuter, så vi fick skjuta upp avresan en timme. Väl på rätt station tog det oss 15 minuter att hitta biljettluckan, sedan fungerade inte maskinen att stämpla biljetten i, och slutligen så skulle tåget avgå från spår 4 - problemet var bara att det fanns två olika spår 4, så vi irrade omkring ett tag innan vi hamnade rätt. Och så ska tilläggas att vi är rätt vana Italienresenärer, jag vill inte ens tänka på hur en nykomling skulle ha lyckats. 
 
Nåväl, väl framme i Piacenza var vi väldigt hungriga, men till vår besvikelse verkade det som att staden höll siesta. Där och då ville jag resignera - aldrig mer halvspontana dagsutflykter. Men så såg vi vår räddning. Skylten med orden Cucina Tipica Piacentina (Typisk mat från Piacenza... ungefär) och vi övervägde inte en sekund innan vi svängde av i samma riktining som skylten pekade. Det var väl inte den roligaste restaurangen, men jag åt en fantastiskt god risotto och Emelie en rätt med gnocchi och bönor som också var väldigt smarrig. Och efter mat i magen blev allt bättre. När vi var klara med lunchen hade affärer öppnat och staden börjat leva igen, så vi strosade runt några timmar i en mysig stadskärna innan vi bestämde oss för att åka tillbaka till Milano igen. Bra dag allt som allt!
 
 
 
 
Ingen dålig sol i alla fall!
Kommentera 2
Jag började min lördagsmorgon med en powerwalk innan frukost. Jag älskar tidiga mornar. Att vakna innan staden vaknar. Att få ha Milano nästan helt för sig själv - det är en lyx. Och det är oftast först då som man inser skönheten i staden. När det är tomt på gatorna och torg, kyrkor och detaljer träder fram. I lördags fick jag dessutom uppleva en fantastisk soluppgång. Jag gick in i Parco Sempione och framför mig låg ett mystiskt dis, men så vände jag mig om och såg solen gå upp över trädkronorna. Magiskt.
 
 
 
Kommentera 1
Här kommer helgens tre Milanobilder. Den första från lördagens powerwalk, de två andra från gårdagens eftermiddagspromenad. I övrigt har jag inte gjort många knop dessa två dagar. Ett besök på gymmet, annars har den mesta tiden spenderats framför en massa YouTube-klipp (jag går igenom i princip alla Jamie Oliver-klipp jag kan hitta, just nu är jag inne på programserien Oliver's Twist, som gick för säkert 10 år sedan), och i köket (kolla in Citroncest). Jag behövde en helg att vila upp mig efter förra veckans psykiskt krävande arbetsvecka, men Gud vad tråkigt det är att inte göra någonting! Nästa helg får det minsann bli ändring på det! Jag vill åka skidor! Frågan är om det går att lösa med så här kort varsel, får se om jag kan ta tag i det! Ciao a dopo!
 
Älskar älskar röda Vespor. Min dröm är att äga en någon gång i livet.
 
Porta Genova i eftermiddagssol.
 
Via Tortona. Förra veckan var det modevecka i Florens, i helgen startade modeveckan i Milano. Här på Via Tortona huserar många utställningslokaler så jag mötte en hel del modenissar under min promenad.
Kommentera 2
Visa fler inlägg