Milano i januari

Publicerat i: Milano
Hej hej hallå på er!
 
Den här bloggen har ju minst sagt blivit lidande sedan jag startade mitt nya jobb efter nyår. Eftersom jobbet till 90 % går ut på att skriva diverse texter - och att jag samtidigt vill hålla igång min matblogg Citroncest - så mycket jag bara kan, så finns det inte jättemycket tid över att även skriva här. Jag ska försöka bättra mig, men kan inte lova något. Man ska ju skriva för att man vill, inte för att man måste.
 
Nåväl. Vad har hänt den senaste tiden i Milano? Egentligen inte jättemycket. Värmen kom tillbaka för en stund och häromdagen då jag skulle ta en eftermiddagspromenad för att rensa huvudet lite efter massa jobb, så tog jag på mig vinterjacka och mössa och handskar - och svettade som en gnu. Värväder, så skönt. Nu är det svalare igen, men det är ju så det är med väder. Jag tog mig ner till Navigli, och det var helt underbart att promenera där på eftermiddagen medan barerna fortfarande var stängda och gatorna längs kanalen var obefolkade. Kan rekommenderas.
 
 
 
 
I tisdags var det dags för JCCs första event för året. De hade bokat plats på Deus och vi var ett stort gäng samlat. Supertrevlig kväll. Jag skrattade väldigt mycket, brukar göra det i det sällskapet. Jag fångades på några bilder varav detta var den bästa - och det säger ju en del om statusen på övriga. Mingelbilder alltså...
 
 
Igår var Maria hemma hos mig och åt. Jag gjorde dumplings och bjöd på brownies, och Maria hade med sig Chiacchiere - såååå goda. Är det ett italienskt baverk ni ska prova så är det detta! De ser så simpla ut, men smakar som fluffiga sockermoln. Fantastiskt. Det blev en riktig fest som ni kan förstå. Och så tittade vi på Mästerkocken. Såklart. Superkul att följa nu när jag inte är med längre, jag har absolut ingen aning om hur det går för mina kompisar! Men de fortsätter att imponera!
 
What else?
 
Förra veckan mötte jag upp Jarrod på Botega Caffé Cacao på Corso Garibaldi. Vi jobbar båda hemifrån så vi agerade varandras kollegor för en dag. Supertrevligt med sällskap. Och bra café att jobba på - men nästa gång ska vi nog undvika lunchen för då blir det rätt stökigt.
 
 
Ja, fler bilder än så hittar jag inte i telefonen, så i övrigt har livet nog bara bestått av matlagning och träning. Som vanligt med andra ord. Imorgon ska jag göra ett gästspel på EFs Edux-mässa där de ville att jag skulle hålla i min CV-presentation. Och i helgen pratade vi om skidåkning, men det verkar som det inte blir av. Så vi får se vad som sker istället. Nu väntar jobbet. Hallå, ni kollar väl in IN-ITALIAS BLOGG LITE DÅ OCH DÅ. Mitt skötebarn nu för tiden!
Kommentera 1

Sveriges Mästerkock 2016: dag 2 i Gävle.

Publicerat i: Milano matlagning, sveriges mästerkock, sveriges mästerkock 2016, tv4, tävling
Och så var vi bara 25. Hur sinnes är inte det? Jag? Topp 25 i Sveriges Mästerkock 2015. Oavsett hur det går nu så är jag nöjd. Jag har kommit längre än jag kunde tänka mig från början. Det här var ju bara ett test. En rolig grej för att se hur långt jag kunde komma. Och nu är jag här. Jag ger mig en klapp på axeln och känner mig stolt över mina prestationer. Inför sista utmaningen på Bootcamp känner jag mig upprymd. Taggad. Det ska bli kul att få tävla igen. Nu har jag börjat lära känna köket och känslan av att jobba under press. Men oron över vilken typ av tävling det kommer bli härjar ju trots allt i kroppen. När portarna till Gasklockan öppnas och jag får se 25 hela majskycklingar uppradade framför mig ler jag lite inombords. Nej, jag har aldrig styckat en kyckling förr, men det känner jag trots allt kommer gå bra. Jag har kollat på vad som känns som hundratals youtubefilmer där kycklingar styckas, så jag har koll på hur jag ska gå till väga. Dessutom vet jag exakt vad jag jag vill göra för rätt. En kycklingballotine såklart. 
 
Hela gänget innan sista tävlingen. Oj vad jag tycker om de här människorna!
 
Tävlingen: hel kyckling
Juryn startar tävlingen. 75 minuter har vi på oss att stycka ut de delar vi vill använda oss av och göra en komplett huvudrätt. Det svåra är egentligen inte att laga maten. Det svåra är tidsbristen som blir ännu mer påtaglig med endast en kokplatta till godo. Planning is key! Medan alla andra rusar fram och hämtar sin kyckling, sticker jag till skafferiet och hämtar svamp, citron, vitlök och pistagenötter till min fyllning. Jag måste få igång fyllingen först så att den är redo direkt när kycklingen är styckad. Sätter direkt på en stekpanna som visar sig vara sönder i handtaget och läcker vatten - hur är det möjligt? Jag springer ut ur bild till produktionen och ber om en ny och jag måste vänta ett tag på att få den. Stressen. Det löser sig till slut och när fyllningen är i pannan ger jag mig på kycklingen. Jag får ut två fina bröstfileér. Tänker direkt att jag kommer få skäll om jag endast använder bröstet eftersom det anses vara den torraste delen på en kyckling. Men jag behöver ju inte låren och vingarna. Vad gör jag? Jag bestämmer mig för att spara skinnet och göra friterade kycklingchips om jag har tid. Det mest går enligt plan med det tar för lång tid att koka upp vattnet till kycklingen. Jag måste få igång detta om jag ska hinna steka sötpotatisen mjuk till min höstsallad. Stressen känns av när jag väntar på att kycklingen ska bli klar i vattnet. Allt annat är förberett, det är endast stekplattan jag väntar på. Jag tar upp kycklingen från kastrullen när det gått cirka 14 minuter och ber till Gud att den inte ska vara rå. På med stekpannan, börja steka sötpotatis, sedan äpple, sist i med kantarellerna. Jag blandar ut överbliven fyllning med grädde och gör en sås/stuvning. Steker ytan på kycklingen. Skär upp den. Oh, den ser saftig ut, yes! Med fem minuter kvar sätter jag en stekpanna med matolja på stekplattan. Jag hinner kanske göra de där kycklingskinnchipsen ändå. Panerar dem i mjöl och grädde och mjöl igen. De blir superkrispiga. Upplägget blir bra, kanske att jag la på lite för mycket av allt. Men va fan, ingen tid att ända. På med chipset med tio sekunder till godo. BAM! Klar. Jag är nöjd. Jag har gjort mat som jag älskar att laga. Som jag älskar att äta. Åker jag ut nu, så åker jag med huvudet högt. Jag kan inte göra mer nu.
 
I spänd väntan på resultatet. Vilka blir topp 12?
 
Den sista utslagningen
Så var det så dags att få veta resultatet. Vi samlas i studion som vi sett så många gånger förr på TV. Stämningen är... påtaglig. Mycket nervositet och spänd förväntan ligger i luften. Jag känner redan att vissa av mina medtävlande är klara, de har verkligen levererat under tävlingarna. För min egen del har jag absolut ingen aning även om jag tänker att det nog kommer ta slut här. De andra är för bra och jag har inte levererat på topp i alla tävlingar. Men jag känner samtidigt att hur det än går så är jag så sjukt nöjd med min insats. Nöjd med att jag ställde upp och vågade prova! Vågade utmana mig själv. De börjar ropa upp namn på de som ska gå in till juryn. En och en försvinner de. När de ropar upp mitt namn visar det sig att jag ska gå in med en annan tävlande, Ninos, och jag vet direkt att det betyder att jag inte gått vidare. Inte för att Ninos gjort dåligt ifrån sig, tvärtom, men om man går in två så känns det som att vi ska trösta varandra när vi inte går vidare. Äh. Spekulationer, men det är känslan.
 
 
Vi kommer in in juryrummet och där sitter de på rad, Leif, Markus och Mischa. Mischa börjar prata till mig och berömmer mig för mitt driv. Att jag tagit mig hela vägen från Milano för att vara med och att jag kan göra vad jag vill om jag bestämmer mig för det. Det är en komplimang, men också ett sätt att linda in att du kommer inte gå vidare men vi tror på dig i ett annat sammanhang. Jag kommer inte ihåg vad hon sa till Ninos men sedan gick avrättningen rätt fort. Vi gick inte vidare och kunde ta av våra förkläden. Vår Mästerkockenresa slutar här.
 
Så, för att summera. Jag tog mig till topp 25 i Sveriges Mästerkock 2016. Helt otroligt om ni frågar mig, och jag är så stolt över mig själv. Självklart hade det varit kul att komma ännu längre, men samtidigt är pressen så stor att jag inte vet om jag hade pallat trycket. Det bästa med hela upplevelsen har varit att jag utmanat mig själv att göra något jag aldrig gjort förut. Och vännerna. Jag har fått så många fina nya vänner som alla brinner för precis samma sak som jag. Det gör att man kommer nära varandra fortare och det är så himla fint. Tack till alla inblandade, från deltagare till produktionsteam, det har varit fantastiskt. Och till topp 12: rock on! Ni är grymma!
 
Tack och hej!
Kommentera 1
Det här inlägget skriver jag den 1 oktober 2015. Men på grund av ett sekretessavtal kommer det inte pubbliceras förrän månader senare. Det vill säga nu när du läser det.
 
Jag har precis varit med i slutauditionen av Sveriges Mästerkock. Av totalt åttahundra sökande tog jag mig vidare från audition i Helsingborg och hamnade bland de 40 bästa i Gävle där slutkval väntade. I fyra intensiva dagar har det varit tävlingar, intervjuer och inspelningar och det har varit sjukt intensivt. Och sjukt roligt. Jag har träffat ett så bra gäng. Vi har kommit varandra nära på bara några få dagar. Det blir nog lätt så när alla brinner för en och samma sak. Man har alltid något att prata om. Matsnacket har stundtals blivit så pass intensivt att jag fått stänga av. Jag blir för nervös av att diskutera innertemperaturer i en evighet. Men tänk ändå, att ett gäng med så otroligt olika bakgrund kan komma så bra överens. Fantastiskt! Om det är något jag tar med mig från den här tiden så är det människorna. Men nu. Låt mig ta er igenom första auditiondagen i Gävle.
 
 
Tävling 1: Ägg
Vi ser vad som verkar vara tusentals ägg framför oss och får reda på att vi ska göra en rätt där ägget kommer i fokus. Jag tänker direkt att mina konkurrenter kommer gör egg benedict för där får man visa att man både kan pochera ägg oh slå en hollandais. Jag måste särskilja mig. Jag funderar dock på om jag också ska pochera ägg, steka kronärtskockor och toppa med granatäpple och parmesan. Lite som jag har gjort här. Men är det tillräckligt? Dessutom ser jag inga granatäpple, och då faller rätten lite. Nä, jag får tänka om. Omelett kanske? De säger ju att man kan bedöma en kocks kunskaper på hur bra han eller hon gör en omelett. Man alltså en vanlig omelett? Eller ska jag göra en sådandär fluffig omelett som jag älskar? Nä, nu vet jag! Jag gör Okonomiyaki. Japansk omelett. Den innehåller ju ägg, och dessutom ska den toppas med majo, så då får jag in ägg på två ställe. Jag kör på det. Omeletten blir rikitgt bra. Men när jag ska göra såsen till toppingen inser jag att där inte finns någon ketchup vilket är en av huvudingredienserna. Fan. Vad gör jag? Jag får improvisera ihop en egen ketchup. Mixar soltorkade tomater, torkade plommon, tomatpurè och kvisttomater. Hoppas på det bästa. Det blir en intressant röra, men ingen ketchup. Äh, jag får köra på det. Kommer ändå inte hinna med något annat nu. Dra på såsen, toppa med majo, pimpa med persilja (som egentligen skulle varit torkade noriblad). Äh. Jag känner mig nöjd ändå.
 
 
Tävling 2: Bearnaisesås
Vi visste att det skulle komma en tekniktävling. Och redan innan Gävle hade jag mina aningar att det skulle bli bearnaisesås. Men trots dessa aningar så övade jag aldrig. Dumt kanske. Men jag äter ju aldrig bea, så jag ville inte slösa massa ägg. Dock vet jag exakt hur man slår en bea. Men ärr jag tillräckligt stark? Snabb? Har jag rätt teknik? Äh, det är bara att köra, det kommer gå bra. Ingen åker ut i tävlingen i alla fall, men de fem snabbaste går direkt vidare till topp 25. Tävlingen börjar. Jag sätter direkt mitt smör på plattan för att smälta och komma ner i rätt temperatur. Samtidigt blandar jag ingredienserna till reduktionen och lägger äggulorna i en annan kastrull. Allt går enligt plan. Men så helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur de första personerna springer fram till juryn för att få sin bea bedömd. Hur är det möjligt? Jag har för fasen inte ens börjat monterna ner mitt smör. Sjukaste jag varit med om, hur kan man vara så snabb? Jag vispar tills armen vill gå av och får till en så sjukt bra bea. Riktigt nöjd med den springer jag fram och ställer mig i kö. Men det står säkert tio personer framför mig och tävlar om de två platserna som återstår. Inte en chans att alla de kommer bli underkända. Fan. Jaja. Jag går ifrån tävlingen med huvudet högt. Min första hemslagna bea blev grym. Och jag gjorde den under press. Jag är stolt trots allt.
 
 
 
Tävling 3: Biff Rydberg
Klassikern. Utav alla klassiska svenska rätter är kanske Biff Rydberg den enklaste. Det är ju egenligen bara en lyxpyttipanna. Oxfilè. Potatis. Lök. Simple as that. Men ju enklare det är desto bättre måste detaljerna bli. Kött, potatis och lök måste stekas till perfektion. Och hur särskiljer jag mig från de andra? Jag bestämmer mig för att jobba på upplägget. Det ska se annorlunda ut, inte vara de klassiska tre raderna. Jag vill bygga på höjden och hittar en cylinder som jag kan stapla de färdigstekta ingredienserna i. Jag gör en senapsgrädde som blir riktigt god. Jag är inte nöjd på stekytan på potatisen. Men löken och köttet blir bra. Med bara en stekplatta till vårt förfogande drar dock stekningen ut på tiden, så när det är dags för upplägg har jag rätt snålt med tid. Men jag börjar lägga senapsgrädden i botten. Sätter cylindern i mitten och börjar stapla. Kameramännen ser att jag gör något annorlunda och trycker upp kameran alldeles för nära. Jag blir nervös, men håller ihop det. Tills jag drar bort cylindern och allt bara rasar ihop. H e l v e t e. Fem minuter kvar. Vad gör jag? Jag måste börja om. Jag börjar springa. Hämtar ny tallrik, staplar om. Lite tightare denna gången. Lite lägre torn. Det måste hålla. Jag drar av cylindern och ber till Gud. Det rasar igen. Men inte lika mycket. Jag kan jobba med situationen. Jag måste jobba med situationen. Två minuter kvar. Fan, jag har inte ägget klart. Biff Rydberg ska ju serveras med äggula. Springer igen. Bort till skafferiet, knäcker ägget, separerar det. Tio sekunder kvar. Nio. Åtta. Sätter ägget i såsen. Sju. Sex. Fem. Samlar ihop min hackade persilja. Fyra. Tre. Två. Slänger på persiljan. Ett. Släpp allt ni har i händerna! Fy fan. Det vidrigaste jag varit med om. Den stressen. Men jävlar, det var kul ändå.
 
Kommentera 3
Visa fler inlägg