Una visita alla mia città universitaria!

Publicerat i: Festligheter, Milano 42raw, Gadden, bankett, familj, fest, göteborg, lasagne, raw food, släkt, tyra, vänner
Jag har varit i Sverige. Jag har besökt GADDEN. Jag har gått på bankett. Jag har skrattat. Jag har kramats med vänner jag inte träffat på år. Jag har ätit hotellfrukost. Jag har njutit av Göteborg. Jag har pratat med Cec. Jag har klippt mig. Jag har hängt med kusin. Jag har sett på fotboll. Jag har fått en allergisk reaktion av släktens alla djur. Jag har tränat på Friskis&Svettis. Jag har gått på skogspromenad. Jag har varit på julmarknad på Tjolöholms Slott. Jag har druckit årets första glögg. Jag har pussat på Tyra. Jag har blivit bjuden på gillat kött mitt i vintern. Jag har umgåtts med brorsan och Mary. Jag har flygit tillbaka till Milano.
 
...och sedan jag kom tillbaka till Italien har jag varit hemma från jobbet på grund av en seglivad förkylning, en slående huvudväk och en tjock hals. Men låt oss fokusera på det roliga. Helgen hemma i Sverige var superkul, mysig - och väldigt välbehövd. Jag hade saknat Sverige och behövde min dos för att få ny energi. Och det fick jag, kanske inte fysisk energi eftersom jag legat som en amöba på soffan sedan jag kom tillbaka. Däremot psykisk energi, och det är lika viktigt (om inte viktigare).
 
Idag är jag dock tillräckligt pigg för att experimentera i köket och jag hade tänkt ge mig på att göra en rå lasagne. Inte rå som i rå, utan rå som i raw. Raw food. Det finns ett ställe i Köpenhamn som jag och mamma hittade för några år sedan, 42 Raw heter det, och de serverade en magisk lasagne. Helt vegetarisk, laktosfri och glutenfri - och fantastiskt god. Nu ska jag göra mitt eget försök, så titta in på http://citroncest.blogg.se senare idag så får ni ta del av resultat.
 
Redo för bankett!
 
En suddig GADDEN-familj, årgång 2010.
 
Banketten hölls på Trädgår'n i Götet.
 
Här satt jag.
 
Årets projektkommitté entrade scenen.
 
Här är de igen!
 
Bäst av alla var såklart min fina Ålis, projektledare som hon var!
 
På fredagen togs inga bilder, men på lördagen åkte jag och släkten ut till Tjolöholms slott för julmarknad. Vi började med en promenad i skogen. Mysigt.
 
Hösten har kommit långt hemma i Sverige.
 
Promenaden var mest ämnad för att rasta av Iso, hunden som också kan förväxlas med en isbjörn.
 
Vi kom fram till Tjolöholm, och där väntade tomten på oss.
 
Titta, där är han. På plats redan i november i år, vi måste varit supersnälla.
 
I byggnaderna runt slottet fanns allt som hör julen till.
 
Mot kvällen kom Eric, Maria och matglada Tyris på besök.
 
Tyra härjade från start till slut. Gulliga lilla unge.
 
Vilken tur att det nu är mindre än fem veckor tills vi ses igen! 
Kommentera 1

Notte con tedeschi e svedesi,

Publicerat i: Festligheter, Milano cantina della vetra, le banque, middag, milano, råbiff, tartare
Igår var jag ute med tyska ligan. Det var planerat att bli en helkväll och vi började med middag på Cantina della Vetra. Jag åt en tartare, och herre Gud vilken skillnad det är på kött och kött. Så gott. Stephanie och Alexandra beställde in en Bistecca och jag höll på att skratta på mig när servitören kom in med den. Hur kan man presentera en köttbit på det viset? Fallos, är det första och enda som passerar i tanken. Vad tänker ni när ni ser bilden nedan?
 
Efter den massiva portionen kött hamnade mina tyskor i matkoma och kände inte riktigt för att gå vidare. Så då styrde jag om mina planer och gick hem till mina svenskor på förfest. På samma förfest fanns Ola som jag gick i samma klass som på ProCivitas. Så himla liten värld. Mitt i natten drog vi vidare till Le Banque, som nog är Milanos svettigaste klubb. Bokstavligen. Jag hade ägnat en dryg timme till att locka håret, och efter att ha dansat hela natten på Le Banques dansgolv, var där inte en enda lock kvar. Ångan i rummet hade plattat ut håret igen. Jag var nog i sängs vid fem i morse, så denna söndag har varit relativt lugn. Men jag har ändå hunnit med både en vända på stan och bakning av biscotti. Och nu väntar mer pyssel i köket för jag ska göra lax och blomkålsmos. Titta in på http://citroncest.blogg.se för recept och idéer.
 
Synd att ljuset skär Stephanie mitt i ansiktet, men här har ni dem alltså. Stephanie, Alexandra och köttsnoppen.
Kommentera 2

Morbegno in Cantina

Publicerat i: Festligheter, Milano bella italia, cantina della vetra, cantine, italien, la bella vita, morbegno, morbegno in cantina, pittoreskt, rött vin, tågresa, vin, vinfestival
Tågresan går norrut. Via rallybanan i Monza. Längs Comosjön och dess berg som sluttar rakt ner i vattendjupet. Genom tunnlar och dalar. Snöklädda toppar och höstklädda skogar. Och när vi efter knappt två timmar når toppen på sjön, är vi framme i dalen Valtellina och vårt slutmål Morbegno. Tåget stannar till på den lilla stationen och ut från vagnarna väller folk med samma mål som vi: vinfestivalen Morbegno in Cantina
 
Det är svårt att beskriva med ord. Det är svårt att göra byn rättvisa genom bilder. Men utan ord och bilder, blir detta inget vidare blogginlägg. Så låt mig säga så här. Det finns söndagar. Och så finns det fantastiska söndagar. Magiska söndagar. Perfekta söndagar. Gårdagen tillhörde de tre senare kategorierna. Under två helger har den lilla byn Morbegno anordnat en vinfestival för att låta oss besökare provsmaka viner producerade i Valtellina och dess omnejd. Genom att köpa ett pass fick vi tillgång till tio olika vinkällare (cantine) där en sommelier berättade lite kort om deras viner. Vi fick provsmaka det vin vi tyckte verkade mest intressant - allt ackompanjerat av ost, bröd och bresaola. Denna procedur upprepades tio gånger - eller sju gånger för vår del, för vi hann inte med alla stop på kartan. För mellan varje stop passade vi på att gå i trånga gränder. Sitta på torg och titta på folklivet. Andas in den friska luften. Och återigen påminna oss själva hur otroligt detta land är. Jag älskar Italiens lantliga sida. Jag älskar hur en signore ska klämma in sin gamla Fiat 500 på världens trängsta gata. Hur det är målat Jesusikoner på murbruket på sönderfallna hus. Hur torget blir den självklara samlingsplatsen. Hur familjer umgås tillsammans. Hur en grupp kan brista ut i sång och hur alla runtomkring tar det som en självklarhet att sjunga med. Hur det doftar av höstens alla smaker i varje gatuhörn: brända mandlar, kaffe, ost och salami. Det är precis detta som är Italien för mig. Inte en bred shoppinggata i Milano. Ibland behöver jag påminnelser om varför jag valt Italien framför tryggheten i Sverige. Och Morbegno gav mig precis den påminnelsen jag behövde. Bella, bella Italia.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera 6
Visa fler inlägg