Freeeeeedag! Igen. Var tar veckorna vägen? Det bästa med denna fredagen är att den officiella nedräkningen till nästa fredag kan börja. Och nästa fredag är speciell för då flyger jag hem till Sverige för en supersnabb visit. Stannar bara till söndagmorgon, men det ska bli så mysigt. Jag ska ta vara på varje sekund med vänner och familj. Nästa fredag är det även mars månad, officiellt vår med andra ord. Min favoritårstid. De första vårdagarna när solen skiner och fåglarna kvittar - det är få saker som går upp mot den känslan. Vi överlevde vintern!
 
Vad har hänt sedan sist? I veckan har jag hunnit med två aperitivo. I tisdags mötte jag upp Business Sweden-gänget och några av deras engelska vänner på en bar på Corso Como. Jag håller mig egentligen helst borta från Corso Como när det kommer till kvällarna, för det är mest kids där. Men en tisdagskväll fungerar bättre än en fredagskväll, och vi hittade en spansk bar som serverade väldigt bra appe. Så, bra kväll alltså.
 
I onsdags var det dags för Amandas avskedsaperitivo då hon nu har slutat sitt internship på Business Sweden. Amanda har under sitt halvår bott inneboende hos en svensk skribent/konstnär, Lars, i Navigli. Han bor på en gård med en massa andra roliga filurer och de har tillsammans mer eller mindre bildat ett sorts kollektiv. Alla var närvarande hemma hos Lars i onsdags och det var en supertrevlig kväll. Kändes väldigt italiensk. Folk kom och gick, käkade lite ost, drack lite vin, pratade om ditt och datt. Random, opretentiöst och annorlunda.
 
Igår gick jag hem efter jobbet och kokade ragù. Jag ska bjuda Emelie på lasagne ikväll tänkte jag, och ska man göra den på riktigt italienskt vis ska köttfärssåsen koka i minst två timmar. Så jag förberedde den helt enkelt igår, och idag blir det montering av lasagne. Ser redan fram emot middagen, det var länge sedan jag åt kött!
 
En bild från Lars konstnärsinnergård. Det går ju att hitta tråkigare ställe i Milano...
Kommentera 0

Trappintervaller | Allenamento sulle scale

Publicerat i: Milano, Träning/Hälsa florens, intervaller, löpning, milano, morgonlöpning, springa, trappintervaller
Just nu gråter jag lite för varje steg jag tar. I tisdags kunde jag inte sova, så när klockan slog sex steg jag upp, drog på mig löparkläderna och genomförde årets första utomhustur. Bäcksvart ute, men den som trodde att jag skulle vara ensam på gatorna har fel - det finns tydligen extremt många flitiga morgonlöpare i Milano. Själv sprang jag bara en kilometer eller så för jag hade sedan som mål att köra intervaller i trappan som leder upp till Museo Novecentos takterrass. Jag hade tänkt springa upp och ner för trappan 10 gånger, men det slutade med 30. Och nu, ja nu har jag världens värk i vaderna. Hemskt, men jag gillar det samtidigt. Träningsvärk är det ultimata beviset på att träningen är verksam.
 
Trappan till Novecento fungerar, men den är inte som min favorittrappa i Florens. Åh, vad jag älskade att hata den trappan. Den var så sjukt jobbig att springa intervaller i, men oj vad man kände sig fulländad när intervallerna var avklarade!
 
Tog inte med mobilen ut i tisdagsmorse, så här kommer två bilder från Florens istället!
 
Haha, älskar Cecilias kommentar. 
Kommentera 3
Jag har en uppgift på jobbet där jag behöver skicka bilder på Milano för att bygga upp vår Career Site. På kontoret har vi absolut inga fina bilder tillgängliga just till detta syfte så jag har därför gått igenom mina privata bilder för att se vad jag kunde hitta. Alltså. Jag måste verkligen ta tag i att ta fler bilder med min systemkamera, för Herre Gud vad mycket bättre kvalitet det blir (no shit Sherlock...) i jämförelse med mobilbilderna. Det är ju bara det att mobilen har jag alltid med mig, kameran inte lika ofta. Nåväl. Här kommer i alla fall några av mina riktiga Milanobilder. Några är från mina första dagar här - tänk att det redan gått 2,5 år sedan dess!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera 1
Visa fler inlägg