Aioli fatta a casa!

Publicerat i: Mat/Dryck, Milano aioli, hemmagjord, middag, middagstips, recept, tonfisk, tonfiskbiff
Efter att ha experimenterat med äggvitor i köket de senaste dagarna (jag ska berätta om det någon gång längre fram) så hade jag x antal äggulor kvar i kylen. Jag var inte sugen på varken äggröra eller crème brûlée, så jag gnuggade geniknölarna för att komma på något annat att göra. Så fick jag en snilleblixt: Aioli. Jag tog därför tre vitlöksklyftor vilka jag först hackade, för att sedan mosa till en paste tillsammans med lite salt. Denna paste vispade jag ihop med två äggulor. Sedan tillsatte jag olivolja, lite i taget, medan jag vispade som om det inte fanns någon morgondag. När aiolin precis var på väg att gå ihop tillsatte jag lite citronskal och citronsaft, samt salt&peppar. Och visp (!) så var den hemslagna aiolin klar! Att jag inte gjort detta tidigare - så gott!
 
Nu kan man jag inte bara sleva i sig sås, och eftersom jag hade äggula kvar använde jag denna till att göra en tonfisksmet. Jag blandade en liten burk tonfisk med just nämnda äggula, lite havregryn, min älskade tonfiskpaté, chili, citron och salt&peppar.  Sedan formade jag smeten till en biff och stekte i olivolja. Jag skojar inte när jag säger att det var den godaste tonfiskbiff jag ätit. Havregrynen drog verkligen sitt strå till smeten så att säga.
 
Svårare än så behöver det inte vara att äta gott! Er tur att testa! Pusshej!
 
Som en sol som lyser upp middagen ligger den där och trivs. Aiolin.
Kommentera 2

Corri come nessuno ti vede!

Publicerat i: Milano, Träning/Hälsa gymma, hälsa, intervaller, löpband, springa, träna
Min nya favoritsyssla på löpbandet har blivit att springa intervaller. Supersnabba intervaller. Jag börjar oftast springa några kilometer i en fart på mellan 10,5 km/h och 12 km/h beroende på hur kroppan känns. Sedan avslutar jag med 10-15 minuter av 30-sekundersintervaller på mellan 15 km/h och 18 km/h. Jävlar i min låda vad det går undan då. Det är superskönt att känna hur varje muskel arbeta för att orka med i tempot och jag tror faktiskt att dessa intervaller har gjort att jag springer bättre på mina längre sträckor nu också.
 
Igår höll jag dock på att göra en favorit-i-repris på gymmet. Jag har fasat för ögonblicket då min Westport-fadäs skulle upprepas, och igår skedde det nästan. När jag bodde i Westport hände nämligen det som inte får hända. Jag var på gymmet, på löpbandet för att vara exakt, där jag sprang i godan ro. Plötsligt händer något, jag tappar balansen och faller handlöst ner på bandet. Samtidigt som jag glider bakåt fastnar byxlinningen i bandet och min rumpa blottas för alla som vill se på. Två löpband längre bort står en man som kastar sig över löpbandet som skiljer oss åt för att trycka på den röda nödstoppsknappen. Allt ackompanjeras av en kvinnlig åskådares utrop: Oh my God, Oh my God, Oh my God! Ville jag dö eller ville jag dö? var det fruktansvärt pinsamt, men idag har det bara blivit en rolig historia från livet.
 
Tillbaka till igår. Återigen tappade jag balansen och snubblade till ut på kanten, men lyckades få tag i handtagen precis innan det var för sent. Puh, tur! Det hade varit så trist att behöva skämmas över att komma tillbaka till gymmet som jag älskar så mycket.

Kommentera 1

Pippi, sei grande!

Publicerat i: Milano astrid lindgren, barnbok, böcker, italienska, pippi calzelunghe, pippi långstrump
Min kollega Michelangelo åkte igår iväg till sjukhuset med sin höggravida fru för att starta förlossningen av deras förstfödda. Vi andra vet fortfarande inte om det är en pojke eller flicka som kommer/kommit till världen och spänningen är olidlig bland många av mina kollegor, då detta har varit samtalsämnet under en lång tid nu. Men jag förstår dem, för snart ett år sedan var jag precis lika förväntansfull över Tyras nedkomst. Fasters ängel. Tänk att det snart redan gått ett år...

Jag sitter och funderar på present till Mickis lilla bebis och det är vid sådana här tillfälle det är så tacksamt att vara svensk och kunna ta vara på ett sådant fint kulturarv som vi har. Varje litet barn borde ha en bok om Pippi Långstrump i sitt hem, så det ska jag gå på jakt efter. Eller, det blir en bok om Pippi Calzelunghe för att vara mer exakt.

Jag kom över den här videon i min sökning efter bokaffärer. Fantastiskt. Även dubbad till italienska gör Pippi att jag sitter här och ler. Hon tar mig direkt 20 år tillbaka i tiden.

Kommentera 0
Visa fler inlägg