Ojojoj, det är mycket nu. Mycket men inget på samma gång. Inget i den bemärkelsen att jag inte har något intressant eller kul att rapportera på bloggen. Det är bara plugg, plugg, plugg som sker här för tillfället. Jag och Karin är flitiga. Men det känns som att vi gör massa saker, men inte får någonting gjort. Vi kan inte checka av saker på vår lista. Istället håller vi på med massa onödig skit, som att skriva ett 15 sidors arbete bara för att vår professoressa är gravid och bitter. Karin sover inte bra och vaknar med magont. Jag tappar mitt hår. Stressen är ett faktum. Dessutom adderar andra faktorer än plugget på denna stress. Som beslut om var jag ska vara i vår. Hur jag ska lägga upp min framtid. Om jag ens kommer kunna vara i Göteborg om jag nu inte kommer få något boende. Om att jag vill vara kvar i Florens, men inte vet om jag kan. Att jag snart har en kandiatexamen, men inte vet vad jag ska göra med den. Att jag måste hitta sommarjobb. Att...

Men. Det finns glädjeämnen också. Och nu tänker jag fokusera på dessa:

1) Jag har tagit beslutet att komma hem över jul, inget Malaysia med andra ord. Men det ska bli supermysigt att komma hem. Biljetten är bokad och den 22 landar jag på svensk (dansk) mark.
2) Ikväll ska vi ut och äta Aperitivo.
3) Jag kom äntligen in på Ticnet och har nu 6 biljetter till Bruce Springsteens konsert i min ägo. Lycka!


Låt det bli lika magiskt som sist...

Kommentera 3
Puh. Denna dag har verkligen varit dödens dag. Lämnade lägenheten klockan 9:30 imorse och kom hem 19:03. Vi är normalt sätt bortskämda med att behöva vara i skolan relativt få timmar, men idag hade vi utökade lektioner. Dessutom startade jag dagen med en presentation i min kurs Policy of Globalization. Den gick smärtfritt, så inget att klaga på där egentligen. Men. Det värsta är att plugget inte är över än på ett tag. Jag måste göra en ny presentation till nästa vecka då jag ska vara del av en konferens på ämnet International Coperation and Human Development. Ingen rast ingen ro.

För att orka med kvällens plugg bjöd jag precis mig själv på godaste måndagsmiddagen på länge. Det var så gott att jag kände mig alldeles tom när jag insåg att där inte var mer mat på tallriken. Trots att jag var full i magen. Ett bra betyg till mig själv med andra ord. Om ni vill göra som jag så är instruktionerna som följer:

Ta köttfärs lagom till en biff. Blanda med fetaost och soltorkade tomater. Stek i olja. Skär ner aubergine, champinjoner och sparris. Stek i olja. Salta. Servera allt tillsammans med ricotta-och-röd-pesto-kräm. Toppa med parmesan. Pronto!

Kommentera 1
Glad första advent till er där hemma. Hoppas ni firar som det sig bör med lussekatter, julskyltning och tända ljus. Själv har jag tillsammans med Karin hyllat denna söndag genom att ta en lång powerwalk genom ett fantastiskt vackert höstigt Florens. Vi hittade en promenadslinga längs Arnons bortre del och gick där fram- och tillbaka innan vi tog oss upp till Piazzale Michelangelo. Vi hamnade för övrigt också mitt i ett lopp. Jag hade ingen aning om att det skulle vara springtävling här idag, men det verkar vara rätt så stort för Rai är här och filmar, massa bodar är uppställda och en drös med löpare sprang kontinuerligt förbi oss. Vilken perfekt dag de fick att springa en halvmara (vilket jag förmodar att det var efter att ha hört en löpare säga tiden 1:47:07 till sin fru, vilket låter som en tid för en halvmara). Well, well. Tänk på mig där hemma när ni äter pepparkakor och dricker glögg. Nu ska jag nämligen återgå till att öva på min presentation i Policy of Globalization, för imorgon smäller det. A presto.












Efter målgång fick alla löpare en foliefilt att värma sig med. Såg ut som vandrande julpynt.


Start och målgång var på Piazza Santa Croce så det tog sin lilla tid för mig att komma hem.
Kommentera 2
Visa fler inlägg