Jag var precis på en diagnostisk intervju i engelska. Eftersom jag tycker det är kul att prata engelska, framförallt med inhemska personer, såg jag inte det som en stor grej. Intervjun gick bra, men det roliga i sammanhanget var följande. Mannen som intervjuade mig, Bruce, frågade lite vad jag hade gjort innan jag kom till Göteborg och då berättade jag bland annat om min au pair tid i Westport. När jag säger Westport utbrister Bruce get out of here, för det visar sig att han är född och uppvuxen i just Westport. Vad är oddsen? Gång på gång på gång får jag en massa bevis på hur liten denna värld faktiskt är. Jag tyckte i alla fall det var lite kul!
Kommentera 1
Ferry, Ferry, Ferry!
Ska man ta medalj, kan det lika väl vara guld!

Kommentera 0
När jag växte upp på Hantverkargatan och senare också Bästemansgatan så hade vi en tradition (och den lever egentligen fortfarande kvar så fort jag är hemma i Landskrona). Det handlar om fredags- och lördagskvällarna då hela familjen skulle sitta ner och äta middag tillsammans. Mamma och pappa bad alltid antingen mig eller Eric att välja någon skiva att lyssna på i bakgrunden. Det var och är väldigt mysigt, men det var egentligen inte det jag ville komma till. På den tiden valde Eric och jag ju inte bland våra egna Roxette- och Backstreet Boysskivor.  Nej vi gick ju till mamma och pappas skivsamling. Och i den hittade man Lisa Ekdahl, Paul McCartney, Hanne Boel och en och annan italiensk samlingsskiva. Och vet ni? Den där musiken har präglat mitt liv. Jag älskar I tveksamhetens tid med Lisa, Off the ground med Paul och Don't know much about love med Hanne ska vi ju inte tala om. Det är soul rakt in i själen. Sen undrar jag inte om den där italienska musiken födde min kärlek till detta fantastiska land! Och även om musiken inte för tankarna till ett specifikt minne från min barndom så påminner låtarna om så många lyckliga stunder. Så tack mamma och pappa för min oklanderliga barndom!


Sen kan vi ju diskutera musikvideor från 90-talet... inte okej!
Kommentera 1
Visa fler inlägg