Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men jag har inte riktigt kommit till rätta i Milano sedan jag kom tillbaka. Det är märkligt det där, hur ett längre avbrott någonstans - i mitt fall i Sverige - får en att känna helt annorlunda för en plats. Jag menar, för tre veckor sedan, precis innan jag åkte till Skåne, då ville jag inget annat än att stanna i Milano. Nu känner jag mig helt plötsligt inte längre hemma här. Jag antar att det blir så när man har det för bra på en annan plats - jag skulle kanske väntat med att åka tillbaka till Milano tills vädret där hemma slog om till regn igen, så att jag istället kunde se fram emot solen som äntligen kommit tillbaka till Milano. Nåväl. Jag tror bara det är en fas, och jag behöver bara komma över den och komma tillbaka till rutinerna. Jag älskar ju Milano, trots allt.

 

Helgen har i alla fall varit toppen. I lördags var jag på gymmet och på kvällen kom Emelie till mig. Jag lagade middag och Emelie hade med sig efterrätt (en banankaka med kolasås, lingon och grädde som var magisk). Vi såg på Eurovision - vilken skräll att Ukraina vann! Inte my cup of tea direkt. Efter Eurovision tog vi Emelies moppe till södra Milano där det ligger ett ställe som heter Carlo e Camilla in segheria. Det är ett riktigt coolt ställe som är skapat av Carlo Cracco, en av Italiens mest kända kockar, som har en två-stjärnig Michelinrestaurang här i Milano, och dessutom är en av domarna i italienska Masterchef. Carlo e Camilla är inhyst i en gammal lagerlokal och innergården är riktigt trevlig. Nästa gång någon (du?) kommer och hälsar på så sticker vi dit!