Napoli: pummarola 'ncoppa 'a piz

Publicerat i: Milano badsemester, blogg, italien, italienblogg, italienk mat, napoli, neapel, pizza, semesters, sol, solsemester, stadssemester
Tio poäng till den som kan översätta rubrikens betydelse! Det är inte italienska, utan napoletanska - vissa kanske kallar det en dialekt, jag skulle vilja påstå att det är ett språk för sig själv. Ni som någonsin klagat på att ni inte förstår (min) skånska, ni ska bara veta hur obeskrivligt svårt det är att följa en konversation mellan två napolitanare... 
 
Men. Men det sagt. Herre Gud, vilken fantastisk plats Napoli är! Staden med ett oförtjänt dåligt rykte - men det är troligen också, paradoxalt nog, dess dåliga rykte som gör staden precis så bra.
 
Jag, Emelie, Vincent och Vincenzo har spenderat hela helgen i Kampaniens huvudsäte, och igårkväll kom vi alla tillbaka till Milano, med en massa nya intryck! Vi är otroligt nöjda med våra dagar - och nej, vi blev inte rånade en enda gång - det där med att Napoli är en farlig stad, är säkert sant på sina håll - men är man vaktsam (precis som man ska vara vart man än åker) så är det inga konstigheter. 
 
Vi hade hyrt ett Airbnb i området Vomero, som ligger på höjden i de lite finare områdena i utkanten av staden. Den absoluta fördelen med detta boende var panoramautsikten över Napolibukten och Vesuvius - helt magisk! Från Vomero ner till strandpromenaden eller de mer centrala delarna av staden tog det cirka 40 minuter att promenera, vilket blev vår uppvärming på lördagen då vi totalt promenerade nästan 2 mil... i 35 graders värme! Vi var lagom sega när kvällen närmade sig, så då blev det taxi hem...
 
Jag har så många bilder att visa er, så det är lika bra jag går igenom hela helgen via dem. Men jag vill bara säga: får ni chansen, åk till Napoli! Det är den mest intensiva delen av Italien ni någonsin kommer att få uppleva!
 
Vi satte oss på tåget efter jobbet i fredags. Och det är ju inte fy skam att få åka igenom Toscana i solnedgången.
 
 Direkt när vi kom fram åkte vi till vårt hus, lämnade våra väskor och stack sedan ner till stan för att äta pizza. Eller okej, de andra åt pizza, men då jag visste att jag skulle bli hungrig innan midnatt, så hade jag redan ätit på tåget. #planering.
 
Nästa dag vaknade vi till den här utsikten. 
 
Tänk att få vakna varje dag, öppna fönsterna och se havet. Lyckan.
 
Vi gjorde oss i ordning, sedan började vi promenaden ner för kullen, på jakt efter ett frukostställe.
 
Vi gick förbi fina byggnader...
 
...och fina områden som inte direkt motsvarar den bild gemene man har av Napoli.
 
 
 
Till slut hittade vi ett mysigt café, och frukosten var ett faktum. Napolitanskt kaffe och - för killarnas del, brioche. Beställer man en brioche i Milano får man en croissant, beställer man en brioche i Napoli får man den här. Macedonia, det vill säga fruktsallad, som jag och Emelie mumsade på, heter dock samma genom hela landet.
 
Mätta och belåtna styrde vi stegen mot dagens första sevärdhet: Piazza del Plebiscito
 
Vid torgets ena hörna ligger Gran Caffè Gambrinus som är välkänt bland napolitanare och turister. Vincent tog en andra kaffe - han sa att det var gott!
 
Nästa stop på vår tur blev Galleria Umberto, som är en galleria vilken påminner väldigt mycket om Galleria VIttorio Emmanuele här i Milano. Dock är den inte lika flådig, och de höll på att renovera den nästa överallt. Så några vackra bilder blev det inte - mer än på golvet och mina fötter.
 
Sedan kom vi fram till ett kvarter som jag hade sett väldigt mycket fram emot att se: Quartieri Spagnoli (de spanska kvarteren). 

Det har länge varit ett av de fattigaste kvarteren i Milano, med hög arbetslöshet och stort inflytande av Camorran. 
 
Idag har det kanske blivit lite lugnare - åtminstone på dagen då vi traskade runt där - men jag skulle inte rekommendera någon att sätta sin fot där ensam på natten...
 
 
Jag älskade kvarteret! Napolitanskt ut i fingerspetsarna. Krokiga gator. Tvätt på linor mellan fönsterna. Gamla vespor i varje hörn. Kaos. Smuts. Högljudda konversationer. Och vackert i sin fulhet.
 
Vi åt lunch på De Nennella i de spanska kvarteren. En helt galen upplevelse. Alltså, jag älskar napolitanere - helt crazy. Det här är en 8 sekunders inblick i något som pågick under hela vår lunch. Sång och musik och - återigen - kaos.
 
Efter lunchen gick vi till nästa superupplevelse: Napoli Sotterranea. Det är inte många som vet att det gömmer sig en hel stad under staden. Vi gick på en guidad visning, 40 meter under jorden, som varade cirka 1,5 timme. Platsen har bland annat använts som vattenreserv för staden, och som gömställe under andra världskriget. Det var så intressant att få ta del av historien och vi fick vandra i gångar som inte var bredare än 40 centimeter för att komma fram till platser som den här ovan. Bilden är inte min, min mobil räckte inte till i mörkret, utan här är bildkällan.
 
Efter det besöket tog vi oss ner genom gamla stan med sikte på Lungomare - havspromenaden. 
 
Vi hittade en fin liten gränd där det stod en gammal Fiat 500 parkerad. Den ville jag ha foto med. Tydligen ville Vincent samma sak.
 
Sen tog jag en selfie för att visa hur glad jag var att vara i Napoli.
 
 På väg ner till havet passerade vi också Castel Nuovo.
 
Havet! Jippi! Kolla in vilken utsikt över Vesuvius - vulkanen som hade sitt senaste utbrott 1944, men som fortfarande är aktiv. 
 
Det var en hel del människor som passade på att bada från små båtar i hamnen. Det hade jag också velat göra, för vid den här tidpunkten var vi varma och trötta...
 
...men glada! 
 
Vincent och Vincenzo. Vet inte hur många gånger jag har kallt Vincent för Vincenzo i helgen. Det blir mycket mer naturligt att säga det när man pratar italienska... Sorry Vince!
 
Längre fram på strandpromenaden ligger Castel dell'Ovo.Vi satte oss ner på en av serveringarna längs promenaden, och tittade på utsikten. Jag beställde in en svalkande kall Caffè Crema. Mums.
 
Sedan var det hem till vårt rosa, fina hus på kullen.
 
Där vi chillade på balkingen, drack prosecco och åt jordgubbar...
 
...innan vi åkte en bit upp i bergen för att gå på en restaurang vi blivit rekommenderade, 'a Fenestella 
 
Vi åt en massa fisk, både till förrätt och huvudrätt. Den här grilltallriken var supersmarrig, framförallt calamarin.
 
Sedan åkte vi ner till stan igen, och hamnade i krogkvarteren. 
 
Ny dag, nya möjligheter. Trots sen hemgång kvällen innan, var vi uppe med tuppen på söndagen. Vi hade nämligen blivit rekommenderade att beöka naturparken Parco Archeologico del Pausilypon där det finns ett klippområde vid havet, med utsikt över Isola di Gaiola, var de endast släpper in 100 personer för att bada i taget. För att säkra sin plats måste man vara där tidigt och ställa sig i kö. Det var vi - 2 timmar tidigt!!
 
Men kön fylldes snabbt på. Helt sjukt egentligen. Vi undrade vad det var som kunde vara så speciellt med denna park. Och efter 2 timmar i kö, hoppades vi verkligen att det skulle vara värt det.
 
Det som mötte oss, när vi väl blev insläppta, var det här! Spektakulära Isola di Gaiola.
 
 
 
Som ni ser är det inte de bekvämaste klipporna att ligga på, och jag vet inte om jag skulle rekommendera någon annan att lägga tid på att ta sig hit. Det är lite krångel i och med att man ska vänta så länge på att bli insläppt, och i den värmen, utan tillgång till någon skugga, kan det bli lite för mycket... Men. Fantastiskt kul att ha sett platsen, och att det var unikt och väldigt vackert är ett som är säkert!
 
Signoran som hyrde ut huset till oss var så himla snäll, så vi fick komma tillbaka och duscha efter förmiddagens strandbesök. Efter det, packade vi väskan och drog ner till stan för (en väldigt sen) lunch.
 
Vi hamnade på Sorbillo, Napolis bästa pizzeria enligt många. Ett stoooort plus för att de gör glutenfri botten. Heja! Min första pizza jag ätit sedan jag slutade med gluten i februari, och den var mer än godkänd. Det går liksom inte att åka till Napoli - pizzans födelsestad - utan att ha ätit (minst) en.
 
Sedan var Napoli-äventyret nästan slut. En kaffe hann vi med innan vi satte oss på tåget och åkte hem till Milano. Vilken helg. Magiskt bra. Tack alla inblandade!
#1 - - M :

Fantastiska bilder, Vilken helg! Intensiv är väl inte ett tillräckligt starkt ord. Men vad kul ni har haft och vilka miljöer ni har upplevt. Härligt!