Precis färdig med dagens jobb, så nu tänkte jag uppdatera er om helgens äventyr vid havet. Eller, äventyr och äventyr. Det var extremt lugnt och skönt - precis så som jag ville ha det. Jag hade hittat ett hotell i utkanten av Santa Margherita, i riktning mot Portofino. Där fanns världens skönaste pool på takterrassen och jag har nog spenderat cirka 15 timmar vid den i helgen. Havet fick vänta för det blåste så mycket att det var skönare på taket (vilket kanske låter motsägelsefullt, men där var lä). Luncherna båda dagar har bestått av frukt och glass. I lördagskväll stack jag ner till stan och såg på Italien-Tyskland på ett torg med en massa italienare. Jag blev kompis med min granne, som dock blev något ledsen när Italien till slut förlorade. Men vad ska man göra åt det. Livet går vidare...
I söndagsmorse, gick jag upp suuuupertidigt för att cykla till Portofino innan turistmassorna kom dit. Jag lånade en cykel av hotellet och cyklade den 4 kilometer långa kuststräckan för att komma fram till Paradiset på jorden (nåväl, ett av Paradisen på jorden). Jag var där strax efter klockan sju och det var magiskt att få se solen gå upp bakom segelbåtarna och yachterna som låg och guppade i havet. Efter att ha knäppt måste-bilderna, cyklade jag tillbaka till hotellet, åt frukost, och sedan spenderade jag hela dagen på takterrassen tills tåget gick tillbaka till Milano på kvällen. Superbra helg.
Och som vanligt säger bilder mer än 1000 ord, så här kommer de:
På strandpromenaden i Santa Margherita.
Det var väldigt molningt när jag kom, men det ordnade upp sig framåt eftermiddagen, och på söndagen var det superfint!
Man kan ju ha det värre...
Utsikt från takterrassen till hotellets privata strand.
Jag invigde min nya, superläckra bikini.
Den ser ut så här. Ursäkta fejjan, men det är så verkligeheten ser ut...
...när man inte är nyduschad och hotellrummet bjuder på världens bästa selfie-lampa!
På väg ner till centrum på lördagen tog jag en sväng i Santa Margheritas hamn.
Jag är definitivt som lyckligast i hamnar. De ger mig en sådan stor känsla av frihet.
Lyxyachterna avlöser varandra i Santa Margherita och Portofino, men där här segelbåten var finast av dem alla.
Jag har absolut inga problem att åka på semester på egen hand - tills det kommer till middagen. Jag skulle aldrig sätta mig på en restaurang och äta utan något sällskap (frukost och lunch inga problem, men middag - nej). Så jag köpte med mig bläckfisksallad i den lokala supermercaton och slog mig ner på en bänk. Lika mysigt det egentligen - och billigare!
Fotboll på torget.
Söndagsmorgon i Portofino. Nu kommer ett gäng bilder som jag låter tala för sig själv. Här. Är. Magiskt. Fint.
På väg tillbaka till Santa Margherita.
Det var det det! Om ni är intresserade av att läsa min artikel om Santa Margherita och Portofino som jag har skrivit för In-Italia nyligen, så kan ni klicka här.
åh så fint :) vilken vacker semester.. sådana ställen vill man aldrig åka hem ifrån.