Den här helgen har bjudit på helt magiska dagar. Magiska. Det är januari och termometern har visat runt 15-17 grader både igår och idag. En strålande sol på det, och jag har blivit påmind om en av många fördelar med att bo i detta land. (Sen att prognosen säger minusgrader och snö i veckan är ju en annan femma - jag är tacksam för det jag får). 

 

Igår tog jag tunnelbanan upp till Lima och traskade sedan Corso Buenos Aires ner mot mina vanliga kvarter. Corso Buenos Aires är en av Milanos stora shoppinggator, men helt ärligt har jag mer eller mindre aldrig varit där. Jag har liksom aldrig kommit så långt norrut, för på mina shoppingturer hinner jag bli trött långt innan jag hinner dit. Men igår gjorde jag alltså tvärtom. Började i norr, och gick sedan hemåt. På vägen stannade jag dessutom till för att köpa blomkål till kvällens middag (läs här om ni vill få reda på vad jag gjorde), samt gick inom Caffè Vergnano för en eftermiddags-macchiato. Jag har fått för vana att alltid gå ut och dricka kaffe på helgen. Det är en lyx som kostar ynka 1 euro, så det tycker jag att jag kan kosta på mig. Det är något speciellt att stå i baren, med en espresso med perfekt skummad mjölk på toppen, framför sig. Det är det lilla i livet...

Idag börjde jag dagen med ett benpass på gymmet, sedan tog jag mig ner till Navigli i eftermiddagssolen. Det var antikloppis längs hela Ripa di Porta Ticinese (den ena av två kanaler i Navigli) och området var fullpackat med folk. Några antikviteter blev det inte, däremot invigde jag årets glassäsong med en Pistage- och Tiramisù-gelato. Alltså, paradiset på en sked. Glassäsongen startade tidigt i år. Minst sagt.