Tydligen så har jag någon gång i historien skrivit upp mig på att få nyhetsbrev från Life, ni vet hälsobutiken. Inget konstigt med det, jag vet inte hur många olika nyhetsbrev jag genom tiderna valt att få ta del av. Nåväl. I morse när jag i vanlig andra började dagen med att kolla mailen hade det kommit ett nyhetsbrev just från Life där de ville sälja på oss konsumenter en massa Omega 3-tabletter. Ett ämne som jag hellre får i mig genom att äta fisk än genom att knapra piller. Så på den vägen valde jag att vandra. Vad som skulle inmundigas till middag bestämdes alltså fem minuter efter jag vaknat...

 

På grund av mitt ideliga läsande av olika matbloggar hade jag en idé om vad jag ville göra, och ikväll skred jag till verket. Nu vet jag att jag brukar åh-a och oh-a mest hela tiden över saker jag har lagat och tycker är gott. Och det är ju på sätt och vis lite synd, för nu vet jag inte om det riktigt kommer att framgå hur satan-i-gatans gott min fisk smakade ikväll. Det kanske bara ses som ett åh eller oh i mängden. Men åh. Och oh. Och alla andra bra vokaler som går att matcha med h. Så gott var det.

 

Fisken i sig köpte jag färsk i butik och stekte sedan bara i olja och öste med lite smör. Salt och peppar. Inga konstigheter. Men till denna firre fixade jag en Pistagegremolata som gjorde hela måltiden. En gremolata är till grunden en italiensk blandning som består av persilja, vitlök och citroncest. Den används främst för att ackompanjera Osso buco alla Milanese (typiskt långkok). Men idag fick den toppa min fisk och jag pimpade alltså min gremolata till att innehålla även pistagenötter, citronsaft, basilika och olivolja. Världens enklaste. Världens godaste. Jag lovar. Testa själva och meddela sedan mig om jag inte hade rätt ändå!