Oj vilken bra vecka jag och Alexandra har haft i Ligurien. Det känns som ett helt liv har passerat sedan förra måndagen då vi åkte iväg, för vi har verkligen hunnit med en massa. Vi bodde i Moneglia, men ärligt talat så har vi inte spenderat många timmar där. Istället har vi utforskat städer och byar i närområdet. Vi har varit en hel del i Sestri Levante, som är en lite större, levande stad med en massa restauranger, härliga stränder, mysiga människor - och god glass! I 19 års tid, sedan jag var i Sestri Levante första gången och åt violglass, har jag letat efter just precis den smaken varje gång jag besökt en italiensk gelateria. Jag har inte hittat den någon annanstans, men så äntligen, Sestri Levante levererade igen!
Här kommer en hel hög med bilder. De är många, men då har jag ändå raderat över 500 stycken från mobilen. Kameran har verkligen använts flitigt, Ligurien bjuder på så vackra färger och motiv, så det är liksom omöjligt att låta bli.
När vi ankom med tåget lyckades vi ta världens omväg för att komma till hotellet (som senare visade sig ligga bara 5 minuter från stationen via en genväg). Men å andra sidan fick vi se det här fina huset på vägen.
Första dagen, i måndags, stannade vi faktiskt i Moneglia eftersom vi redan hade spenderat hela förmiddagen på tåget från Milano. Här är vägen ner till stranden från hotellet som låg uppe på höjden (vi har verkligen tränat rumpan i de där backarna den här semestern, det vill jag lova...).
Moneglia har en trevlig liten strand, och den är mest och bäst lämpad till barnfamiljer. Något som gjorde att vi letade efter alternativa platser att hänga på de kommande dagarna...
Jag hade läst om en restaurang som hade fått extremt bra betyg på Tripadvisor. Så där bokade vi bord första dagen. Men först stannade vi till mitt i en vinodling.
Obligatorisk fotografering bland vinrankor, check!
Restaurangen, som heter Assirto, var så sinnessjukt himla bra (ursäkta bristen på bättre uttryck). Fantastiska ägare, en lika trevlig kock, och för att inte tala om maten!!!! Det var så bra att vi bestämde oss för att direkt boka bord till några dagar senare. Är ni i området, så måste ni boka bord på Assirto - det är värt en omväg!
Vi delade på två förrätter - det här är färska sardeller panerade i pistagenötter.
Och det här är Prosciutto di bue med en massa färsk svart tryffel hyvlad över. Det smälte i munnen!
Huvudrätten var out of this world! Färsk tonfisk panerad i mandel och hasselnötter, serverad på enklaste viset met spenat och reducerad balsamico. Jag pratade med kocken och han gav mig alla hemliga detaljer - det här receptet ska jag provlaga själv!
Nästa morgon var vi uppe med tuppen och stack ut på en powerwalk på morgonen - bästa starten på en semestermorgon om du frågar mig. Helst ska man vara ute innan solen hinner gå upp så att man får soluppgången som belöning när träningen är klar!
Vi gick upp och ner för kullarna...
...och stannade längs strandpromenaden för att göra armhävningar, squats och annat sköj.
Sedan hittade vi en typ av borg som vi ville utforska. Det ledde till en sjut bra backträning på väg upp...
...och en väldigt fin utsikt som belöning!
Moneglia från höjden!
Efter frukost satte vi oss på tåget till Monterosso, den nordligaste av byarna i Cinque Terre. Och platsen som betyder extra mycket för mig, eftersom det var här jag var på semester första gången jag någonsin besökte Italien 1994.
Den där klippan är Monterossos kännetecken!
Så den spanade jag in lite extra!
Kolla på vattnet! Otroligt!
Vi kunde inte sluta stirra på det!
Men till slut fick vi ta glasspaus i skuggan under de här vackra träden. Bra paus ändå!
Sedan spenderade vi resten av eftermiddagen under parasollet. Tills vi gjorde oss iordning på stranden, väldigt primitivt, och sedan styrde stegen för att äta middag på Mikis - också ett fint minne från 1994. Tror jag och min bror åt en pizza om dagen där under den semestern...
Nästa morgo fick jag inte med mig Alexandra på morgonpromenaden, så jag pluggade in hörlurarna och gick iväg själv!
Återigen fick jag vackra vyer som belöning för mödan!
Sedan tog vi tåget till Sestri Levante, och hamnade här i Baia del Silenzio (Tystnadens Bukt). Hur fint? Nästan overkligt!
Den där utsikten kan man stirra sig blind på!
Gamla stan i Sestri är full av mysiga gränder.
Och i Baia del Silenzio hittade vi världens bästa beach bar, med tillhörande solstolsuthyrning. Vi lärde känna ställets ägare, Gillo, och återkom dit ytterligare två gånger.
Sen tog vi en massa foton på kipporna. Kolla färgerna.
Min baddräckt köpte jag på Asos förra året. En favorit!
Bästa på hela dagen: VIOLGLASS!
Nästa dag var det dags för nya äventyr: båttur till Portovenere och Cinque Terre.
Den absoluta höjdpunkten på dagen var faktiskt första stoppet, Portovenere. Jag visste inte vad jag skulle föreställa mig, men jag tyckte om staden så mycket mer än byarna i Cinque Terre. Här finns ingen tågstation, så den är inte lika lättillgänglig, vilket kanske gör att det stora amerikanska grupperna håller sig borta.
Portovenere är minst lika vacker som byarna i Cinque Terre.
Där finns många mysiga, pittoreska gränder.
Och ett jättestort slott och en kyrka uppe på höjden. När jag gick här och fotade så dök det plötsligt upp en orm som blev rädd för mina steg. Men herre Gud, jag blev nog minst lika rädd för den. Den stack dock iväg snabbt som tusan!
Ingen dålig utsikt!
Och kolla vilken maffig kyrkogård!
Vi besteg många trappor även här.
Och hittade den perfekta gula fotoväggen!
Sedan åt vi lunch med den här utsikten!
Innan vi hoppade på båten igen och åkte vidare till...
Riomaggiore! Den sydligaste av byarna i Cinque Terre!
Magisk att inspektera från havet!
Men jag ska erkänna att jag inte alls fick ett bra intryck av staden. Massturism på liten yta! Hade jag gjort om båtturen, så hade jag hoppat över Riomaggiore och stannat längre i Portovenere.
Men att det är vackert där, det är ett som är säkert!
Efter Riomaggiore hoppade vi på båten igen och hamnade här, i Vernazza!
Ytterligare en by som är omöjlig att inte fota sönder!
Man vill bara suga i sig alla färger, spara dem och ta fram dem mitt i vintern när man behöver en färgkick!
Från Vernazza tog vi faktiskt tåget tillbaka till Moneglia, efter att vi hunnit ta ett dopp i det blå. Vi var lite trötta på att köa till båtarna så tåget var en bra lösning. På kvällen var det dags för återbesök på Assirto. Jag bytte ut förrätten till bläckfisk! Huvudrätten var den samma (tonfisk). Och till efterrätt åt jag pannacotta med salvia och hallonsås. YUM!
Fredag! På med solhatten och tillbaka till Sestri för häng på Gillos strand!
Jag invigde min nya baddräkt som jag fick en massa gulliga komplimanger för på Instagram - tack snälla!
Måste erkänna att jag tycker om den väldigt mycket, och det togs en del bilder...
Sen kom det en snubbe som tyckte vi skulle ta en bild tillsammans! Vi matchade ju varandra rätt bra den dagen!
Caffè Shakerato-paus!
På kvällen åkte vi hem, duschade, för att sedan ta tåget tillbaka till Sestri. Vi hade ätit på en restaurang som vi blev rekommenderade av Gillo på onsdagen, och de var så trevliga så vi bestämde oss för att avsluta sista kvällen där!
Till förrätt åt vi Farinate, glutenfria friterade plättar skulle man kunna säga. Gjorda på kikärtsmjöl, och pimpade med lök! SÅ goda! De var så pass goda att de hann försvinna innan jag hann ta fram kameran. Men jag fick receptet av kocken, så jag ska testa att göra dem själv. Dock behöver man en kopparpanna, får nog gå igenom farmors gamla grytor senare i sommar. Till huvudrätt åt jag i alla fall en klassisk ligurisk rätt (glutenfri) pasta med pesto!
Nöjda tjejer!
Alltså. Sen tog vi sista tåget hem till Moneglia. Normalt sätt är Moneglia andra stoppet från Sestri, men detta tåg stannade i Moneglia direkt - något vi inte såg i mörkret, så när vi väl var redo att gå av på andra stoppet, då var vi redan i Deiva Marina. CHE PALLE! Vi hade åkt förbi vår station utan att märka det. Och till saken hör att det inte finns någon taxiservice alls där. Och att sista tåget i motsatt riktning skulle gå två timmar senare. Alltså. Haha. Vi var så arga på oss själva. Men vi kunde inte göra så mycket annat än att höra oss för i några av barerna om de kunde hjälpa oss att komma hem. Jag ringde hotellet där en ensam stackare inte kunde hjälpa oss och komma och hämta oss för att han var själv i receptionen. Till slut fick vi helt enkelt stanna i en bar och fördriva tiden där - med varsin flaska vatten och en extrem trötthet. Vi blev dock ställets samtalsämne, och till slut kom det fram en kille och erbjöd oss skjuts tillbaka till Moneglia. Vi tackade glatt ja. Men. Det visade sig att han bara hade en liten mini-fruktbil med en extraplats tillgodo, men eftersom vi ville hem till varje pris, så bokstavligen tryckte vi in oss i framsätet. Jag halvt i Alexandras knä, halvt med rumpan upptryckt i fönstret. Vilken syn! Tur att det var mitt i natten, annars hade jag visat min rumpa för halva Ligurien... Nu är et dock bara ett roligt minne!
Sedan var sista dagen kommen. Vi spenderade den i Sestri innan tåget gick tillbaka till Milano på kvällen.
Vädret var lite skrämmande till en början, men det ordnade upp sig på eftermiddagen, så semestern avslutades med sol.
Heja, vilken bra vecka! Nu har jag fått mersmak och vill åkta tillbaka till havet pronto. Får se om det går att lösa!
Vilken kanonvecka! Och vilka kanonbilder! Puss P