När jag var liten och gick på gymnastiet umgicks jag mycket med min goda vän Ulrika aka Ullis. På en julfest på Tivoli, i 2:an om jag inte minns fel, spelades Lena Ph:s Ont det gör ont och jag och Ullis gick in i någon sorts trans. Vi letade upp varenda påle som fanns på Tivoli och härmade varenda röresle Lena Ph gjorde med sitt mikrofonstativ. Efter den kvällen var Ont det gör ont min och Ullis signummelodi. Jag har inte pratat många ord med Ullis sedan studenten 2006, men förra lördagen spelades vår låt på Utposten och jag kände ett inre tvång att höra av mig till min gamla vän. And so I did. Så mitt i natten fick hon ett sms med en låttext och efter ett tag fick jag svar: Du är för jäkla skön Louise. Hahaha. Och nej, jag tycker inte du är konstig. Haha. Puss.

Det är liksom så vi jobbar, Ullis och jag!