Stockholmschocken!

Publicerat i: Milano Vinter-OS, efter träning, hot yoga, i love stockholm, italiensk mat, kyla ner, stockholm, söder, södermalm
Ja, en chock var precis vad jag fick när jag gick ut från portarna på Arlanda, iklädd endast min vårjacka och ingen mössa eller halsduk. Kylan som slog emot mig var värre än jag hade föreställt mig. Nu hade jag ju packat ner vinterjackan i väskan, men att resa i den från Milano kändes overkill eftersom det fortfarande var hösttemperatur när jag lämnade.
 
Nåväl. All kyla i världen försvann direkt när jag mötte upp Nathalie, denna underbara varma varelse som jag bor hos under minda dagar i huvudstaden. Vi möttes på Centralen, sedan tog vi tunnelbanan hem till henne, jag lagade risotto till oss på ris, parmesan och olja som jag tagit med från Italien. Sedan satt vi uppe och pratade hela kvällen. Världens bästa start, på världens bästa helg. 
 
Igår stack Nathalie iväg tidigt till jobbet, medan jag började min dag i hennes fina lägenhet (älskar svenska lägenheter - en sådan skillnad från min lya i Milano). Sedan gick jag ut och satte mig på Café&Co och jobbade klart för dagen innan jag mötte upp Mårthen för en kaffe på Johan & Nyström. 
 
Gissa vad jag och Nathz gjorde på kvällen? Vi var på ett hot yoga pass - hennes nya obsession, och något jag kände jag var tvungen att testa. Yoga i 40 gradig värme. Jag som är en svettpöl på gymmet, var för en gångs skull inte den enda... herre Gud vad varmt, men vilken bra träning! Den som tror att yoga är en låtsassport, har fel! 
 
Vi avslutade torsdagen på Pane Vino, Nathalies italienska kvarterskrog, där jag åt den godaste glutenfria pastan jag någonsin ätit tror jag. Magisk. Rätt roligt ändå, av två kvällar i Stockholm, har jag ätit italiensk middag båda gånger. Det är mer än vad jag gör i Milano...
 
Detaljer från Nathalies fina hem.
 
Från promenaden på söder.
#1 - - GöranWassberg:

Här promenerar du i fotspåren efter din farmors far, som hade apoteket Enhörningen i hörnet Hornsgatan/Bellmansgatan mittemot hornsgatspuckeln.
Puss och kram

Svar: Är det sant? Vad roligt att du berättade - det är säkert därför jag känner mig så hemma på Söder! :)
Louise Laurenius