Jag kan väl inte direkt erkänna att löpning tillhör mina favoriter för tillfället, då det kommer till träningsaktivitet... Det är mycket roligare att lyfta skrot. Och ju längre tiden går mellan löprundorna, desto jobbigare blir de när man väl tar sig ut. Men. När Milano bjuder på p e r f e k t löpväder, kan man ju inte göra annat än att snöra på sig skorna. Om inte en strålande sol och en klarblå himmel kan få upp energin så vet jag inte vad. Dessutom hade jag ett klart mål med dagens löpning: Parco del Portello. Jag anade att de japanska körsbärsträden skulle vara i full blom där borta, och eftersom de inte blommar så väldans länge, så ville jag passa på innan det var för sent. Nästan exakt 5 kilometer är det från mig till Parco del Portello och idag sprang jag på 28 minuter, väldigt bra med tanke på att jag inte sprungit på länge. Jag hade tänkt promenera hem, men så valde jag att ta vägen via en annan park, Parco Sempione, hem och då fick jag ny energi, så jag sprang ytterligare fem kilometer. Heja mig. Det blev ju inget StraMilano för min del i år eftersom jag var i München, men nu har jag tagit igen den milen... nu gäller det bara att fortsätta så. Men med väderprognosor som lovar liknande väder som idag, hoppas jag att det inte ska blir ett (större) problem.