Igår var det Dagen D. Dagen för mitt första träningsdelmål för detta året. Dagen då jag skulle springa StraMilano. Sedan jag kom tillbaka till Milano efter nyår har jag följt ett träningsschema, samt till viss mån också ett matschema för att komma iform till detta lopp. Men de senaste veckorna har det inte riktigt gått som jag vill med träningen då jag haft basiller i kroppen som hämmat mig från att utföra allt jag velat utföra. Därför var jag lite orolig igår när jag styrde stegen mot starten på Piazza Duomo. Milen har jag sprungit många gånger förr, men inte i år. Och i tisdags när jag sprang mina sista uppladdningsintervaller på gymmet ville jag såga av mina ben för de kändes så tunga. Men. Jag anmälde ju mig inte till loppet för att springa på en viss tid - jag anmälde mig till loppet för att ha ett mål, och för att det är så sablans kul att springa med andra. Så på ren vilja ställde jag mig vid startlinjen - och det gick över förväntan. Jag kände mig lätt i benen och trots att första kilometern tog närmre 8 minuter på grund av allt folk, och trots ett supernödvändigt toabesök efter 7 kilometer (OBS: drick inte 1 kopp kaffe och två hinkar vatten innan ett lopp) så kom jag i mål inom 60 minuter - och det är jag faktiskt jättenöjd med.

 

Jag insåg redan efter StraMilano förra året (som jag då sprang i kyla och regn) att jag älskar att springa lopp. Glädjen hos alla andra motiverar dig. Folkfesten. Och att du har en massa personer som du kan springa om, vilket gör att du känner dig sjukt snabb. Att det sedan var strålande sol och en fantastisk vårdag igår gör ju inte saken sämre. 

 

Nästa delmål får bli NIKE Woman's 10K den 5 juni. Vem vill haka på? Jag erbjuder sovplats i Milano, inklusive grötfrukost!