Tågresan går norrut. Via rallybanan i Monza. Längs Comosjön och dess berg som sluttar rakt ner i vattendjupet. Genom tunnlar och dalar. Snöklädda toppar och höstklädda skogar. Och när vi efter knappt två timmar når toppen på sjön, är vi framme i dalen Valtellina och vårt slutmål Morbegno. Tåget stannar till på den lilla stationen och ut från vagnarna väller folk med samma mål som vi: vinfestivalen Morbegno in Cantina.
Det är svårt att beskriva med ord. Det är svårt att göra byn rättvisa genom bilder. Men utan ord och bilder, blir detta inget vidare blogginlägg. Så låt mig säga så här. Det finns söndagar. Och så finns det fantastiska söndagar. Magiska söndagar. Perfekta söndagar. Gårdagen tillhörde de tre senare kategorierna. Under två helger har den lilla byn Morbegno anordnat en vinfestival för att låta oss besökare provsmaka viner producerade i Valtellina och dess omnejd. Genom att köpa ett pass fick vi tillgång till tio olika vinkällare (cantine) där en sommelier berättade lite kort om deras viner. Vi fick provsmaka det vin vi tyckte verkade mest intressant - allt ackompanjerat av ost, bröd och bresaola. Denna procedur upprepades tio gånger - eller sju gånger för vår del, för vi hann inte med alla stop på kartan. För mellan varje stop passade vi på att gå i trånga gränder. Sitta på torg och titta på folklivet. Andas in den friska luften. Och återigen påminna oss själva hur otroligt detta land är. Jag älskar Italiens lantliga sida. Jag älskar hur en signore ska klämma in sin gamla Fiat 500 på världens trängsta gata. Hur det är målat Jesusikoner på murbruket på sönderfallna hus. Hur torget blir den självklara samlingsplatsen. Hur familjer umgås tillsammans. Hur en grupp kan brista ut i sång och hur alla runtomkring tar det som en självklarhet att sjunga med. Hur det doftar av höstens alla smaker i varje gatuhörn: brända mandlar, kaffe, ost och salami. Det är precis detta som är Italien för mig. Inte en bred shoppinggata i Milano. Ibland behöver jag påminnelser om varför jag valt Italien framför tryggheten i Sverige. Och Morbegno gav mig precis den påminnelsen jag behövde. Bella, bella Italia.
Så fantastiskt mysigt och trevligt ni måste ha haft!! Puss P