Igår, när klockan närmade sig halv sex på kvällen, bestämde jag mig för att trotsa de orosväckande svarta molnen som hade hängt över Milano hela dagen igår, för att bege mig ut på en halvtimmespromenad bort till Eataly. Fem minuter in i den promenaden öppnade himeln sig. Succé... Jag hade dock laddat med paraply, så det gick ingen större nöd på mig. Syftet med Eatalybesöket var egentligen inte att köpa någon mat, utan att införskaffa nya tygkassar. De är så fina och praktiskta, och mina har använts som allt ifrån gymväska och datorväska till shoppingbag och sittunderlag. Så de ser inte längre riktigt ut som från början. Nytt inköp: Check.

Comunque. Heter man Louise och är på Eataly, så går man inte bara in och ut i en mataffär och gör sitt tygkasseinköp, man stannar istället en timme eller så och läser italienska kokböcker, tittar på hundra olika sorters olivolja, inspireras av nya pastasorter (trots att pasta inte inmundigas särskilt ofta) och går till vinhyllan för att se vilka druvor som rekommenderas till vilken mat. Så det var precis vad jag gjorde. En stund i matparadiset fick helt enkelt avsluta söndagen.