Usch, jag har verkligen haft en hemsk natt. Det började igårkväll när jag la mig i sängen för att läsa min bok som jag just nu är helt fast i. Hypnotisören av Lars Kepler. Fantastiskt bra, men också otroligt läskig. När det är helt svart i min lilla lya och jag läser sida upp och ner om psykiskt labila personer, då hör jag alla knäppande ljud i lägenheten extra tydligt. Och då går det kalla kårar längs ryggraden. Så, det bäddade inte direkt för en skön natts sömn. När jag ändå väl hade lyckats somna, då väcktes jag plötsligt av vrål från mina grannar som hade bestämt sig för att ha efterfest på deras balkong klockan 01 denna onsdagsmorgon. Fantastiskt. När jag trots deras livliga diskussioner lyckats somna om, då är det en jävla (ursäkta språket, men vid detta laget var jag arg) mygga som hade bestämt sig för att jag inte skulle få sova i natt. Jag tror samma mygga väckte mig fem gånger med sitt surr. Och självfallet försvinner den så fort man tänder lampan för att ta kål på den.
Jahapp. Så när klockan ringde 06.50 var jag inte direkt utvilad, men jag hade gett upp hoppet om att lyckas sova. Så istället gick jag upp, packade träningsväskan och stack till gymmet. Ingen ont som inte har något gott med sig. Jag älskar att börja morgonen på gymmet, det sätter liksom standarden för resten av dagen. Dock händer det ju inte allför ofta, jag tycker nämligen lika bra om att ta det lugnt på morgonen. Well well, ibland är bättre än aldrig. Nu är jag i alla fall redo för dagens jobb. Får se hur långt jag hinner innan tröttheten sätter in. Ciaociao!
Trampmaskinen imorse. Killer för rumpan, I'm just sayin'...