Jag har längtat efter att få ställa mig vid spisen hela dagen. Har verkligen haft ett sug efter att få laga mat. Antagligen för att äntligen få göra något annat än sitta i soffan och plugga plugga plugga. Så ikväll slog jag på stort och lagade något jag aldrig har lagat förrut, men ätit massvis med gånger. Pad Thai. Denna thailändska nationalrätt som finns i en mängd variationer runt om i världen - jag undrar vilken som egentligen är den riktiga. Ikväll gjorde jag i alla fall min version med hjälp från lite olika källor på nätet - och det blev sagolikt gott. Sagolikt. Så nöjd med mig själv. Jag tackar dessutom Andrea (som jag hyr lägenheten av) för att hon (eller Johnn) investerat i en riktigt bra wokpanna. Den är essentiell för hela anrättningen.
Här får ni receptet. Det förekommer några märkliga ingredienser, men alla dessa är billiga, så låt inte detta stoppa er från att bli er egen Thaikock.
Pad Thai, 4 portioner
Kokta äggnudlar (räcker att du kokar till 3 pers, det blir mycket ändå)
700 gram kycklinglårfiléer
4 vitlöksklyftor
1 msk kycklingfond
2-3 tsk grön currypasta
4 msk oystersås
4 dl strimlad vitkål
1 knippe färsk broccoli
2 ägg
2 tsk fisksås
2 tsk japansk soja
Chiliflakes
olivolja till stekning
Börja med att koka äggnudlarna, följ instruktionerna på förpackningen (koka upp vatten, lägg i nudlarna, ta bort från pannan, låt dra i 2 minuter, häll av vattnet). Strimla kycklingen. Blanda riven vitlök, kycklingfond, currypasta och oystersås i ett glas. Blanda med kycklingen. Hetta upp 3-4 msk olivolija i en wokpanna. Låt den bli riktigt het, så att det börjar ryka. Fräs kycklingen i cirka 4 minuter. Tillsätt vitkål, broccoli (i små knippen) och nudlar, en sak i taget så att pannan inte blir kall. Knäck äggen i woken, blanda om (äggen steks liksom i småbitar). Smaksätt med fisksås, soja och chiliflakes.
Vid servering pressade jag en halv lime över portionen, strödde lite strösocker på toppen för att förstärka smakerna och toppade det hela med hackade cashewnötter och lite koriander. Som sagt: Heaven!
Nej, tomaterna hör ju egentligen inte till, men jag har en fetish att jag måste ha färg på min tallrik för att riktigt kunna njuta av maten.
Ser himla gott ut. Det kan vi väl göra någon gång i sommar.
Puss