En dag på Amalfis strand, inte mycket mer att rapportera. Jag ger er bara tre bilder för det tar så lång tid att ladda upp. Imorgon är sista dagen här, och jag kommer troligen spendera även den i Amalfi eftersom det är betydligt finare och roligare där än i Salerno. Vid sextiden imorgonkväll tar jag tåget till Rom och hoppas på att anlända i huvudstaden tre timmar senare. Men. Man vet ju aldrig med Trenitalia. Imorgon får jag hur som helst träffa min älskade päron och sedan väntar fyra fullspäckade dagar i Rom. Åh, denna eviga stad. Jag kommer gå loss med kameran...


Det här är Pasquale. Mannen som äger solstolarna på stranden i Amalfi där jag mer eller mindre bor om dagarna. En bra kille. En annan mentalitet än många italienare. Vi hade ett långt prat om själen idag. På italienska. Pasquale är gammal fotbollsspelare, vilket jobbar till hans fördel där han går i sina speedos på stranden. Haha. There, I said it. Ett muskelberg. Om ni undrar varför jag står så konstigt så är det för att det brinner under fötterna på mig när bilden tas.


På vägen hem (säger man vägen hem, även om man inte transporteras på en väg?). Anyway. På havet hem fick jag en sådan lust att äga just den här båten.


Och så insåg jag ytterligare en gång hur vacker vår värld är.
#1 - - c.:

fina bilder!