Igår när jag och Alexandra var på väg hem från Helsinborg hade det skett en olycka på norra infarten till Landskrona. En bil hade voltat och låg upp och ner i diket. Runtomkring bilden stod, utan överdrift, säkert tio bildar från brandkår, polis och sjukhus. Det såg hemskt ut. Jag fick lite panik då jag inte såg vad för sorts bil det var och rigde direkt Eric för att kolla var han var. Han undrade varför jag ringde och när jag berättade var hans svar: Jaha, det var inte du som körde för fort då? (Ni som inte förstår denna kommentar, ber jag läsa två inlägg ner). Anyway, det var alltså tacken för att man visade lite omtanke. Ska kommas ihåg!
Vi fick såklart fortsätta till södra infarten och på vägen i bilen sa Alexandra något mycket tänkvärt. Tänk Louise, där i den bilen finns en person som kanske är död, och här sitter vi och fortsätter vårt liv precis som vanligt. Ja, tänk på hur många personer runt om i världen som drabbas av fysiska och mentala olyckor utan att dess medmänniskor vet om det eller gör något åt det.
Livet och döden går verkligen inte att förutspå.
Innan jag slutar kan jag dock meddela att personen i bilden fördes till Lunds Universitetssjukhus med lindriga skador enligt hd.se. Det kan han eller hon nog tacka sin räddande ängel för.